Därför borde vi förbjuda slöjor i skolan.

 

 

 

 

 

De sista dagarna av sommar...

Bilen kränger upp på Lijleholmsbron och jag ser barnen hoppa från bryggor nere i Tanto. 

 

Det här har varit min värld och plats i tillvaron sedan 2011, när jag flyttade till Stockholm från Norrköping. Nu är det strax dags för nästa resa, något kortare i geografin men kanske längre på andra sätt.

 

Jag behöver lämna Södermalm för att på allvar leva i den värld och verklighet som jag alltid känt mig som en del av.

 

Alla riktiga ghetton ligger inte i de stora städernas ytterområden, de ligger i innerstan. De osynliga och synliga murar och tullar som omger Södermalm föder fram en kulturell och medial inavel som innebär att det strax enbart föds likriktade monster här, zombies med identiska uppfattningar om allting...

 

Också Södermalm är en del av den härskande eliten, den elit som så effektivt har kapat alla band till resten av Sverige.

 

Det är längre till den ensamma hemmafrun på gågatan i Ludvika härifrån än det är till kriget i Syrien.

 

Det skrämmande är att de som säger sig tala för hemmafrun i Ludvika inte har den blekaste aning om vilken värld hon lever i. Hennes ambassadörer i kulturen, i media och i politiken inte minst, föraktar henne i hemlighet.

Så har det varit en tid. Men det intressanta nu är att hemmafrun i Ludvika (och miljoner andra) äntligen, äntligen, äntligen verkar ha förstått allt detta, och faktiskt på allvar anstränger sig för att ta tillbaka det förtroende, de vapen, den makt och den tillit som alla dessa människor frivilligt givit till dessa maktens lakejer...

 

Men Södermalm är också storslaget vackert. Löprundorna nere vid Söder Mälarstrand, över Västerbron och så andra sidan stranden bort mot Stadshuset kommer jag sakna. Jag kommer sakna Långholmen, när regnet drar in som gardiner över Västerbron och de där tidiga vinterkvällarna när himlen är azurblå och luften kristallklar...

 

Jag är en man med få vänner. Till viss del är det mitt eget fel. Jag är dålig på relationer. Jag har nog aldrig kunnat göra människor i min omgivning lyckliga. Samtidigt har jag inget verkligt behov av många vänner eller slentrianmässigt umgänge. Jag trivs med en i taget. Nu får jag chansen att starta ett nytt liv med Michaela och alla våra barn och jag är tacksam för det. Så väldigt tacksam.

 

Mitt liv är bara till viss del mitt... Till största delen är mitt liv mitt skrivande. Och mina barn. Jag känner att jag lever bara när jag älskar och när jag skriver. Om du inte älskar flimrar ditt liv bara förbi...

 

När jag lämnar mig själv finner jag mig själv. När jag får finnas till för det jag skriver, eller för Michaela, eller för mina barn, då blir jag betydelsefull på riktigt.

 

Jag hör på radion om en man i Mellanöstern som angriper den islamistiska terrorn, IS och andra med humor som vapen.

Ungefär som Lars Vilks försökte göra med sin rondellhund, möjligen inte lika utmanande. Skämten som det refereras till är väl så där lagom roliga, men samtalet efteråt, med serietecknaren, är desto intressantare...

Reportern frågar vilka reaktioner han får från de han driver med, alltså den militanta islamistiska falangen i världen...

 

Han berättar då att han på omvägar fått höra att höga ledare inom IS faktiskt läst sett hans serier och även skrattat åt dem, ungefär som Hitler såg Chaplins filmer trots att de gjorde fullständig och genial narr av honom.

Eller som när maffian på Sicilien efter Gudfadern använde musiken från filmen till sina bröllop i verkligheten....

 

- De som blir agrast är vänstern och liberalerna i västvärlden, säger han sedan. 

 

Det där är så intressant. Den politiskt korrekta vänstern i den fria västerländska världen är alltså den grupp som blir förbannade över att någon med rötterna i Mellanöstern och, får man förmoda, med en unik inblick i den riktiga verkligheten skojar med vår tids största farsot, den militanta muslimska terrorn.

 

Är inte det en aning rörande att vänstern i väst går terrorns ärende. Varför är det så? Hur har det blivit så att en tidigare solidarisk, öppenhjärtlig och välmenande vänster hellre anklagar Lars Vilks för uppvigling än försvarar hans rätt att skoja med en religion vars defekta gren gör sig skyldig till ständiga brott mot mänskligheten?

Det finns fler frågor att ställa i samma årende...

Varför kan inte höga kristna ledare försvara föröljda kristna? 

 

Hur är det möjligt att jag i dagarna läst flera som försvarat att småflickor ska bära slöja? Jag fattar det inte. Det är fullständigt obegripligt att dessa människor, som säger sig värna kvinnors och svagas rättigheter, tvekar om detta med slöjan. Att dölja sitt hår handlar om att inte väcka begär men barn är inte sexuella varelser och det är en stor skam, en styggelse, att tvinga barn att bära slöja.

 

Menar de ingenting med sin feminism? Vilka villkor har de för sin solidaritet?

 

Hur många sjuåriga flickor bär sin sjal frivilligt?  

 

Är det skillnad på kvinnoförtryck och kvinnoförtryck? 

 

Vad tror ni hade hänt om en vit, kristen, hetereosexuell man förslagit att alla flickor i alla åldrar måste bära slöja för ansiktet? Jag törs lova er att en orkan av vrede hade svept ut från dörrarna på Södertörns Högskola...

Ärkebiskopen hade rasat. Helle Klein hade rasat. Feministerna hade rasat. Aftonbladets ledarsida hade rasat. Alla hade rasat.

 

Men nu?

Nu talas det istället om att starta kampanjer FÖR småflickors rätt att bära sjal. Vems rätt talar de om då? Den fullständigt vedervärdiga stenåldersretoriken att ett BARN ska behöva täcka sitt hår?

För vem ska hon täcka sitt hår? För sina sjuåriga klasskamrater i klass 1A? Så att inte ens könsmogne Pelle ska få konstiga tankar i sitt huvud när han ser håret på sina klasskamrater?

På vilket sätt är det en jämställdhetsakt att försvara ett kvinnoförnedrande tvång?

 

Det är samma med olika tider i badhus och liknande. I Sverige har den feministiska kampen kommit långt. Nu ser vi ledande feminister och andra proggare i gummistövlar snacka om att " vi ska nog ha olika tider i badhusen och kanske också dela upp pojkar och flickor på gymnastiken"... Det är ju att ta tusen kliv bakåt i utvecklingen. Varför har ni fallit för allt detta?

 

Det är hiskeligt obehagligt.

 

Men delar av vänstern och stora delar av kvinnorörelsen har sin världsbild redan klar för sig. Deras teorier har alltid rätt. Om verkligheten envisas med att inte passa deras teorier har de en sällsynt förmåga att låta teorin vinna...

 

De får inte ihop bilden av förbrytaren eller förtryckaren som en invandrad man i förorten. Alla invandrade män i förorten är nämligen per definition i underläge. Men så är det inte längre. Ja, det finns kvinnoförtryck i alla samhällsklasser men jag lovar er att svenska män är långt mycket mer jämställda än män från många andra kulturer i världen. Låt oss kunna tala om detta utan skygglappar.

 

Vuxna kvinnor på badstränder ska få ha på sig vilka kläder de vill. Det som hänt i Frankrike är möjligen begripligt med tanke på hur utsatt Frankrike varit för islamistisk terror, men det är ändå helt fel att poliser ska skickas ut till badstränder för att tvinga kvinnor att klä av sig...

 

Men förbjud sjalar i skolorna. Om en femtonåring frivilligt vill ha sin sjal på sig kan hon ta på sig den direkt efter skolan.

Det finns säkert de flickor som vill ha sin sjal frivilligt men solidaritet fungerar inte så. Det finns artonåringar som kan dricka två starköl utan att bli fyllon men i solidaritet med de svaga och de utsatta så är det 20-års gräns för att handla alkohol i det här landet. Det borde vara samma tänkande runt sjalar. Förbjud det i skolorna. Det räcker att en enda flicka på en skolgård är tvingad till att bära sin sjal för att vi andra i majoritetsamhället ska ställa upp för henne. Och det borde faktiskt vara en självklarhet för feministerna att ställa upp för henne också.  Ni sviker henne när ni dillar om att hon ska ha rätt att bära den sjalen. Vad ni egentligen säger då är att ni ger förtryckande män rätten att tvinga sina döttrar att förbli ofria i vårt land.

 

Och om du bär din sjal frivilligt är det väl inte heller någon störrre eftergift att visa solidaritet med någon från samma tro som inte fått samma fria val som du?