Opinionsblogg

En sorgsen sång om Sverige...

 
 
 
 
 
 
Jag kommer härifrån.
Detta är mina gator.
Håkan Hellström-land.
 
Gatstenarna är som minnen. Jag minns dem från när jag slet ner dem dagligen, varje dag mellan min sunkiga kvart vid Svingeln och in mot Nordstan, via Centralens Pub, Systemet, Murveln, Klara, Jord, Victoria, Solrosen i Haga, Gillestugan vid Järntorget.
 
Små röda tickande spår av levda liv.
 
Nu är jag en medelålders man med vemodet som en säck med tegelstenar. Men jag lever. Mitt hjärta slår sina slag. Jag läser att hjärtat vilar mer än det arbetar, pausen mellan slagen är vad som håller oss vid liv så länge som upp mot 80 eller 90 år...
 
Tåget rullar in på perrongen i Göteborg och jag kliver av som en skugga.
Hotellet ligger på andra sidan torget och jag checkar in och byter om och tar sedan en löprunda nere vid hamnen och det solglittrande vattnet. Det är så vackert här. Det är storslaget. Hamnen med sina ledsna kranar, monument från en tid när allting, den här staden, det här landet, hela världen, var en annan sorts plats. Inte enklare nödvändigtvis men annorlunda...
 
Vi brukade ta färjan till Kiel härifrån, den stora båten svalde vår gula Golf och spottade ut den i höjd med Autobahn nere i Tyskland. Varje sommar skulle vi till Italien. Farsan vägrade stanna i Österrike. Vi ungar fick balasera pappmuggarna och kissa i dem... Så fort vi rullat över gränsen till Italien stannade han dock... Då blev vi sittande vid Alpernas fot i flera timmar...
 
Jag tar en sväng förbi pappa som bor i Majorna och snackar lite. Sedan springer jag tillbaka till hotellet och tar en dusch innan taxin kommer och kör mig genom den perfekta kvällen till SVT och debatten om Svenska Kyrkans märkliga hållning rörande självklarheten att visa solidaritet med världens kristna. Det blir en okej debatt och responsen efteråt är överväldigande. Det var verkligen länge sedan jag fick så mycket beröm och så mycket uppmuntran efter ett tv-framträdande. Tack alla som hört av sig.
 
Utanför tåget jag sitter på nu sjuder värmen över åkrarna. Tåget rusar fram genom en sommar som viker sina sista blad mot hösten. Det är 28 grader ute. Raspen vajar i brisen. Himlen är skummande vit. Sverige är ett land av åkrar och övergivna ladugårdar. En tröska går genom fälten. Det drar en vind genom träden, bladen faller av. 
 
En gång i världen var jag trygg här. Jag kände mig aldrig rädd. Nu är jag inte trygg längre. Jag vet inte om det har med mig eller med Sverige att göra. Men jag känner mig inte trygg. Det är som om skuggorna flyttat närmare. Det är som om skräcken sipprat in. Det spelar egentligen mindre roll om rädslan är berättigad eller inte, rädslan i sig själv är ett brott mot vår mänsklighet. Drömde jag den där tryggheten? Var den inte verklig? Var tryggheten bara en lögn den också?
 
En pätänd man som drar runt i tåget. Två andra som fifflar med något som blänker i solen strax intill. Slagsmålet utanför Centralen i går kväll när jag kom tillbaka från teve, spottloskorna bakom min rygg, hoten, hatet, misstron.
 
En gång var jag trygg. Jag är inte trygg längre. 
 
Det är som om vi som land kollektivt anstränger oss för att besvärja fram ett Sverige som inte finns längre. Det är som om vi tror att om vi blundar tillräckligt hårt och tillräckligt många tillsammans så försvinner allt det som närmar sig oss från alla håll. 
 
Är det världen som läckt in till oss? Eller har vi sålt ut vår själ och vår trygghet? Har politikerna i sin dårskap förvandlat vårt land till en laglös zon eller är vi som upplever allt detta bara lögnare, fega stackare som ingenting begriper.  Det är ju vad vi får höra hela tiden. Att vi lever i ett fritt och öppet land där vi ska lära av varandra, där vi ska ge upp mycket av det varma, solidariska, värdiga som varit Sveriges kännetecken, för andra seder, andra bruk, andra sanningar. Vad är det för en värld som läckt in i vår?
 
Samtidigt. Snackade med fyra unga muslimska kvinnor efter sändningen igår. De kom fram och berömde mig för något jag skrivit men de hade tusen invändingar och jag lyssnade och insåg långsamt att de lever mitt i en annan verklighet, mitt i en värld jag en gång visste rätt mycket om. "Islam sitter inte i burkan eller  i ett tygstycke runt håret" sade en av tjejerna, "min tro sitter i hjärtat". Sedan log hon. Så stolt hon var. 
 
Är min rädsla obefogad? Är deras rädsla för min rädsla obefogad? Möts vi egentligen? Finns det ännu tid för oss att sitta ner och se varandra i ögonen medan vi lyssnar några minuter mer än vi pratar?
 
På radion hör jag arga pensionärer som är förbannade över att samma kommun som inte anser sig ha råd med några extra timmars hemtjänst leende lägger upp miljoner för att köpa bostäder till nyanlända.
 
Jag förstår om fattiga pensionärer (och Sverige har fullt av fattiga pensionärer) blir förbannade när de läser hur deras kommuner, som kanske vägrat dem hemhjälp eller bostadsstöd, plötsligt dundrar fram miljoner kronor för att köpa bostäder till nyanlända. Jag förstår den vreden. Men den vreden ska inte riktas mot de nyanlända, den ska riktas mot de fullständigt världsfrånvända politiker som gjort den här mardrömmen verklig.
 
Deras perversa längtan att framstå som goda har ställt svaga grupper mot varandra. Det är inte sådana som jag som gör det. De kan skjuta budbäraren hur många gånger som helst. Jag reser mig upp igen. Jag beskriver bara det som sker, det jag ser, det de beslutat om. Jag skriver om verkligheten och den blir inte mindre sann om jag INTE skriver om den...
 
Jag är som polisen i Termiantor 2,  jag fogas samman när jag slås sönder, smälter ihop och forsätter jaga dem...
 
Deras teoretiska världsbild och förljugna självbild har förbandlat Sverige till ett land där människor gnisslar tänder av ilska, där hatet ligger precis under ytan, som en haj man bara ser fenan av. Men alla vet vad en haj kan göra. Ilskan mot orättvisorna ligger precis under ytan. Det tar tid för svenskar att vakna ur sin dvala men när det sker, och jag tror det sker snart, då sätts hela landet i brand. Då kommer människor inte finna sig i att bli behandlade som skit av dem som är satta att företräda dem. Men när kommer den revolutionen? När får ett hunsat folk nog? Och vart skall man vända sig? Vem ska man revoltera emot?
 
De översta löven på träden som vajar vid banvallen är röda och gula som eld.
Den elden är både renande och tärande.
Snart är hösten här.
Låt den elden brinna.
 
 

Kommentarer

#1 - sharon

Agerade duktig Vortrupp åt de nationella kristna, faktaresistena, kontrajihadister och följare av Truthiness. Betyg på din insats: tre stålhjälmar av fem möjliga

#2 - sharon

* faktaresistenta

#3 - Larsa

Kan inte tacka dig nog för dina fina texter och din kamp. Raden med "Deras perversa längtan att framstå som goda har ställt svaga grupper mot varandra." Den är så talande och så central. Jag har funderat mycket själv runt detta. Godhetens fascister, som utnyttjar "svaga" grupper i sin iver att vilja framstå som goda. Förutom MP politiker så är det sådana som Ernman, Schyffert, Gardell mm mm mm.

#4 - Larsa

Kan inte tacka dig nog för dina fina texter och din kamp. Raden med "Deras perversa längtan att framstå som goda har ställt svaga grupper mot varandra." Den är så talande och så central. Jag har funderat mycket själv runt detta. Godhetens fascister, som utnyttjar "svaga" grupper i sin iver att vilja framstå som goda. Förutom MP politiker så är det sådana som Ernman, Schyffert, Gardell mm mm mm.

#5 - Göran Andreasson

Fantastiskt skrivet. Gåshud hela vägen. Marcus är en av de modigaste och ärligaste journalisterna vi har i Sverige. Det är därför ingen tidningsredaktion vill ta I honom med tång. Han är spetälskesmittad och skall helst gå med en bjällra som varnar alla mötande för att här kommer en farlig man. Sanningen är det mest farliga som finns. Bättre att leva i en lögn och få vara med i kollektivet är den förhärskande inställningen. Skjut budbäraren så tystnar tankarna och skulden och skammen kan döljas ännu lite till. Det måste kanske eskalera till fullskaligt krig med döda människor som ligger lemlästade på stadens gator innan den vanlige svensken börjar förstå vilket land som vi just nu bor i. Ett land som slits sönder av kriminalitet och där klandiktatur numera härskar. Tusentals människor bor i områden där gängen tillåts styra och dit inte ens polisen vågar sig in. Ett parallellt samhälle har tillåts växa fram som styrs av helt andra värderingar än vad vi I Sverige är vana vid. De rättigheter som kvinnor har slagits för stoppas numera långt under mattan och istället har vi fått en verklighet liknande den i Pakistan och de arabiska länderna där kvinnor inte tillåts röra sig fritt i samhället. De som tar sig friheten att utmana dessa nya regler riskerar att bli misshandlade och våldtagna. Våra myndigheter och polisen ges inga möjligheter att beivra dessa brott utan de kriminella får på sin höjd någon månad i fängelse om de nu blir dömda. I de flesta fallen lyckas inte polisen hitta de skyldiga. Det är dags nu att vi som har genomskådat hela detta dåliga teaterskådespel och kräver en ny regering innan sverige är helt förlorat. Börjar undra om det inte redan är försent. Mer och mer människor väljer att flytta från sverige då de känner att hoppet om en förändring är kört.

Svar: Tack,
curvabirro.blogg.se

#6 - Bosse

Du var duktig igår Marcus! Dina funderingar om vart Sverige är på väg är också mina. Din tro på den kommande revolutionen är nog en smula överdriven. Den vita välbeställda medelklassen i Sverige har aldrig varit större och aldrig haft det bättre än den har idag. Marginalmänniskorna, fattigpensionärerna mfl är för få och för orkeslösa för att göra revolution. De arga sitter på Facebook och hatar. Sverige kvävs långsamt men eliterna är tydliga: – Vi får inte ställa grupp mot grupp!

#7 - Pojken som ser

Tycker du petar på något viktigt, som pojken i "Kejsarens nya kläder"...
- Han är ju naken.

Du kan vara lite självömkande ibland, vore klädsamt med lite mer uppåtstående hållning annars kan du börja låta som Per Holknekt.

#8 - Ulf Claesson

Outstanding!!! Dagens Sverige, och dessvärre stora delar av Europa, tjänar en ond makt, en mycket ond makt, och det är vår plikt att svara på det hotet!!!!!

#9 - richard

"Islam sitter inte i burkan eller i ett tygstycke runt håret" sade en av tjejerna, "min tro sitter i hjärtat".
Om det nu sitter i hjärtat, varför bär dom då burka eller niqab????

#10 - A Håkansson

Mycket bra skrivet. Klockrent. Lägger till några tänkvärda ord från Voltaire:
”För att ta reda på vem som styr över dig behöver du bara ta reda på vilka du inte får kritisera.”

#11 - Flerbarnsmamma

Marcus Birro - jag önskar att fler såg verkligheten precis som den är, precis som du beskriver den. Jag är också rädd. Rädd för det som sker i vårt tidigare så trygga Sverige. Många fler är också rädda. Men det räcker inte med att vara rädda - vi måste agera. Och de sovande politikerna i sina lyxboenden behöver vakna upp och inse att nu fan får det vara nog. Tryggheten är borta. Och det med råge.

#12 - Christian Fischiii

Följ gärna min blogg i min kamp att försöka gå ner i vikt ☺️

#13 - Rune

Klockrent formulerat! Önskar bara att våra politiker läste detta och verkligen tog till sig av det. Dessa godhetsprofeter som så totalt misslyckats med allt vad integration heter och som förstört bl.a. känslan av trygghet i ett land som en gång var just trygghetens högborg.
Nu är det snart för sent och blickarna riktas mot andra länder att bosätta sig i (Danmark eller Norge i första hand).

#14 - Tibor BÁRÁNY

Hej Marcus!
Jag har delat ditt inlägg ovan, med att fokusera på frågorna du ställer:
"Men när kommer den revolutionen? När får ett hunsat folk nog? Och vart skall man vända sig? Vem ska man revoltera emot?"
Sista frågan är mest relevant... och få berörda kan hitta ett vettig svar på.
Vi har det ganska bra i Sverige, trots allt.
Jag jämför det med mitt förflutna bakom järnridån. Jag är ungrare och optimist = det kan bli värre!

PS-01.Första gången jag har hört talas om dig trodde jag att du var en avlägsen släkt till min Mor's familj... hon är född BIRÓ ( med ett R). Biro betyder DOMARE.

PS-02. När jag såg Curva Birro - trodde att du skojar, för curva på rumänska har andra betydelse...
men såg att loggan ger en förklaring.

Forza! Önskar det bästa !
Med respekt
#TIBORFOTO

#15 - Anonym

du känns mest som en tråkig gubbe som lever med tanken att "allt var bättre förr"

(och det var inte bättre förr)

Kommentera