Opinionsblogg

Därför ska du bry dig om att Påven kommer till Sverige idag.

Idag kommer Påven till Sverige och åtta av tio svenskar, alla de som inte säger sig tro på Gud, gäspar en aning överlägset och skakar kollektivt på sina huvuden.

Varför ska man bry sig om att en farbror med ett stort kors och en lustig mössa kommer till Sverige? Det är rimliga frågor. Man SKA inte någonting. Men man BORDE bry sig. 

Jag ska försöka reda ut varför.

Det finns över 1,4 miljarder katoliker i världen. Om ni hade glömt det så världen allt det där som ligger utanför Sverige. Det är stort... Världen är stor.

Det bor väldigt många människor i världen som ser på tillvaron på så väldigt många olika sätt. Det bor miljarder  människor på vår planet som inte delar en enda av våra grunda, gudlösa uppfattningar om världen. Det är människor där ord som nåd, solidaritet, förbarmande, Jesus och förlåtelse är starka ord som verkligen betyder något. Det är länder och människor som ber till Gud varje morgon. Det är länder och människor som många gånger riskerar sina liv för att ha rätten att tro på Gud. En del av dem har tvingats fly för sina liv (ofta från militant islamism) och lever nu i vårt land. 

 Den självgoda svenska hållningen att ha gjort sig av med Gud upplevs på ett helt annat sätt i andra länder. Där ser man med sorg och förfäran på att ett helt land kollektivt aldrig närmar sig de stora frågorna med ett andligt perspektiv. I Sverige anses man progressiv, sann och trovärdig när man avsäger sig allt som har med tro att göra. I resten av världen är det ungefär tvärtom.

Det bor en rätt mörk kyla i det gudlösa hjärtat. Det är en rätt enslig plats. Det är en plats där de viktigaste frågorna i våra liv inte får några svar om de överhuvudtaget ställs. Det gudlösa hjärtat är ett tomt, sökande, ialnde och ensamt hjärta.

 Förra gången en påve besökte Sverige var 1989. Johannes Paulus II var en av de allra största anledningarna till att Berlinmuren föll samma år. Nuvarande påve Franciskus har varit starkt bidragande till att relationerna mellan Kuba och USA nu är de bästa på ett halvt decennium. Hans väldokumenterade solidaritet med alla sorters utsatta och svaga grupper gör honom till en älskad ledare över hela världen, bland alla sorters troende.

 I många krig och kontroverser runt om i världen lyssnar världens ledare hellre på Påven än på andra länders statsministrar och presidenter. Det mediala genomslag som Påven har är helt och hållet unikt. Hans väldokumenterade förmåga att medla och vädja ger snabba och praktiska resultat.

 Han kommer till Sverige för att det nästa år är 500 år sedan den gode Luther spikade upp sina teser på den där kyrkan i Tyskland. Luther var en andlig upprorsman som gick på tvärs med att den Katolska Kyrkan hamnat i knäet på makten. Han var emot de så kallade avlatsbreven, alltså att man med pengar kunde köpa sig fri från synder man begått. Men hans ambition var egentligen aldrig att splittra kyrkan, det kan vara värt att komma ihåg. På grund av Luther är alltså Sverige inte längre ett katolskt land.

 Luthers främsta invändning var alltså att kyrkan blivit allt för politiserad och att den allierat sig med makten. På flera sätt kan man säga att den sjukan nu spridit sig till just den lutherska kyrka som idag heter Svenska Kyrkan. En rapport från Timbro i våras visade att Svenska Kyrkan idag är världens mest teologiskt liberala och genompolitiserade kyrkosamfund. Alltså är Svenska Kyrkan idag där Katolska Kyrkan var när Luther spikade upp sina teser. Alltså är det idag Svenska Kyrkan som borde vaska fram en andlig upprorsman som kan blåsa liv i ett samfund som allt mer och väldigt raskt förvandlats till ett slags politiskt förbund snarare än en kyrka. Nu tycks allting handla om politik. En kyrka som förvandlar sin tro till politiska floskler är fullständigt ointressant för sökande människor i vår tid. En kyrka som har samma svar som politiker (alltid på vänsterkanten) är inte en kyrka längre. 

 Att nonchalant och okunnigt vifta bort allt som har med kristen tro att göra som ointressant och förlegat är olyckligt och djupt anti-intellektuellt. Men Sverige har en rätt tröttsam förmåga att ständigt måla ut sig självt som hela världens ledare i allting. När vi bestämt oss för något så tror vi på fullaste allvar att det alltid är rätt och sant. 

Den mediala okunskapen runt kristen tro är väldokumenterad. Men Sverige är en blindtarm i världen. Ibland kan det vara nyttigt att se den något större bilden. Att Påven kommer till vårt land är en stor och viktig historisk händelse som faktiskt borde mana till både viss stolthet och även en sorts andlig eftertänksamhet om den mikroskopiska plats som de stora frågorna tillåts ta i vårt offentliga samtal.

 
 

Kommentarer

#1 - Anonym

Hej Markus
Googla påvedömet antikrist. Be att Gud skall ge dig vishet i denna sak.
Jag tycker att upphöjadet av påven är obehagligt, ingen annan än vår frälsare Jesus Kristus är förtjänad att bli upphöjd och ärad. Påven är en vanlig syndig människa som du och jag.
Mvh Maria

#2 - Mårten Sörliden

Hej Markus,
Hur vet du hur det är i mitt hjärta?
Jag fick frid när jag lämnade kyrkan. Det var skönt att slippa de verklighetsjusterande åsikterna som kyrkan har. De är helt enkelt inte sanna. För att lägga pusslet och få bitarna att stämma ihop behöver du ideligen ändra dem och ofta säga att guds vägar är outgrundliga. Nej, det är uppenbart att Gud bara finns i sinnevärden hos många människor. Att påven med kvinno, hbtq, mm förnedrande åsikter kommer till Sverige gör inte kristendomen mer sann. Nej vill du hitta äkta sann frid i hjärtat får du leta utanför kyrkorna.
Gå med i humanisterna du också.
Hälsningar
Mårten

#3 - A

#2 WTF?! Jag dör, jag fucking bokstavligen dör. Din kommentar är fan det roligast/bisarraste jag har läst. Hahahahah humanisterna hahahaaha jag fucking dör av skratt

P.S. Du borde satsa på att bli komiker hahah
Ärligt humanisterna hahahaaha

#4 - Helene

Tack Markus
Jag håller med det är stort att proven kommer till Sverige. Han är ledande för så många människor. Även om vi inte tror så mycket på Gud. Så står han för kärlek och föreningen människor emellan. Efter att lyssnat på gudstjänsten kände jag en inre frid.

Helene

#5 - Tobias

Kan inte riktigt se kopplingen mellan solidaritet och t ex påvens syn på kvinnans roll, abort, preventivmedel och hbtq-frågor. men det kanske du kan förklara lite närmare, Marcus?

#6 - Mårten Sörliden

Hej Marcus,
Du får gärna skratta om du vill.
Men min poäng är att du har fel när du skriver att "det bor en rätt mörk kyla i det gudlösa hjärtat". Jag vittnar bara för dig att så inte behöver vara fallet. För mig är det mycket mer intellektuellt stimulerande att vara sekulär humanist än att vara med i kyrkan. Jag har hittat hem.
Hälsningar
Mårten

#7 - Daniel Pereyra

Tack för din artikel, Marcus!
Du är en viktig person inom svensk kristenhet. Du tar tron och kyrkan på stort allvar och det berör mig.
Med vänlig hälsning,
/Daniel

#8 - Åsa Laiti

Att sverige är en Blindtarm är f..n i mig det bästa som sagts !
Jag som sedan urminnestider känner mig hemma i Indien , där min själ finns , bland alla de gudar som Hinduisterna har o bland buddisterna där Buddha är Guden , det är mitt språk och min förståelse att VI ALLA ÄR GUD , vi har bara olika namn för exakt samma sak , Vi är alla EN , tillsammans o även var för sig . Stoppa krigandet och lidandet i Guds namn .

#9 - Björn

Eftersom gud inte finns, verkar det onödigt att bry sig om att Påven kommer till Sverige eller någon annanstans. Jag tror personer som du, Marcus Birro och andra kristna innerst inne inser detta.

#10 - Björn

https://www.youtube.com/watch?v=gPOJGV0JyPE

#11 - JonesK

På tal om självgodhet...
"Det bor en rätt mörk kyla i det gudlösa hjärtat. Det är en rätt enslig plats. Det är en plats där de viktigaste frågorna i våra liv inte får några svar om de överhuvudtaget ställs. Det gudlösa hjärtat är ett tomt, sökande, ialnde och ensamt hjärta."

Vad vet du om vad som ryms i alla icketroendes hjärtan? (Förutom blod?) Runt 16% av jordens befolkning bedömdes 2012 vara icketroende. Har du träffat alla? Du har inte träffat mig i alla fall.
Vilken rätt har du att avgöra vilka som är de viktigaste frågorna i livet? För mig är det mycket viktigare att t.ex. hbtq-personer får leva ett så jämlikt och fritt liv som det bara går och att kvinnor får har oinskränkt rätt till sina kroppar än att få reda på vad som händer (eller inte händer) efter döden och vad som fanns innan universum uppstod (jag påstår mig inte veta att de två sistnämnda frågorna är det viktigaste för dig men det är sådana frågor som troende tenderar att söka svar på eller har funnit i sin tro).
Att du tycker att det andliga är viktigt och de viktigaste frågorna i livet för dig är några andra än för mig, betvivlar jag inte och jag har inget som helst problem det heller. Du är du och jag är jag.
Det som däremot får mig att reagera är när du tar dig rätten att ifråga sätta andra personers förmåga att avgöra vad som är viktigt och meningsfullt för dem. Att du sätter din tro på en pedestal och upphöjer just din livsåskådning till den objektivt rätta är inget annat än förmätet eller ett tecken på självgodhet om du så vill. Du vet inte allt, det gör ingen.
Ja, jag söker svar på många frågor men de gör inte mitt liv kallt, meningslöst eller ensamt. Tvärtom.
Min medfödda förmåga att känna empati och kärlek är inte sämre eller bättre än någon annans. Jag har bara inte valt att låta min syn på moral var fix och begränsad till vad som nedtecknades i en skrift för knappt 2000 år sedan. Om det är bättre eller sämre än något annat låtsas jag inte veta, jag har bara funnit det var den bästa vägen för mig och det ger mitt liv mening, frid och mångfald.

Kommentera