Våga pröva möjligheten att vittna anonymt.

Hur stor respekt har du för svenskt rättsväsende?

Det finns mycket som jag är kritisk till, mycket jag tycker är direkt märkligt (som att narkotikabrott har nästan lika högt straffvärde som våldsbrott) och jag tror att den allmänna känslan hos folk är att vi har allt för låga straff i Sverige. Andelen uppklarade brott är ju hiskeligt låg i Sverige just nu och polisens eget förtroende för sin högsta chef verkar obefintligt. 

Och ändå är det så att just rättsväsendet är så väldigt beroende av just förtroende. Vi måste instinktivit våga lite på att polisen kommer när vi ringer, att det är tryggt att vittna, och att kriminella faktiskt hamnar bakom lås och bom.

Men vi har allt mer börjat se rättsväsendet som något som andra har med att göra. När rättsväsendet i själva verket är vi. Även alla dagar när vi INTE blir utsatta för brott.

För en tid sedan samtalade jag med före detta justitieministern och advokaten Tomas Bodström om detta. Han hävdade med bestämdhet att det är en myt att vi har låga straff i Sverige. Bilden av att brottslingar kan husera relativt enkelt och bekvämt i Sverige stämmer helt enkelt inte, sade han då.

Han hade dock inga fakta att lägga på bordet rörande detta.

Jag menar att det räcker med att den där känslan är utbredd för att det ska bli ett verkligt problem för ett samhälle. När polisen offentligt meddelar att man inte vill åka in i vissa områden så säger man till de som ägnar sig åt brott där att: ”Vi har givit upp. NI har vunnit. Vi orkar inte engagera oss längre.” 

Människor som beskriver vissa delar av våra städer som laglösa zoner blir ofta beskyllda för att överdriva. Sällan brukar kritikerna dock själva bo i närheten av de förorter och de delar av förorter där våldet, droghandeln och skjutningarna är vardag.

Det är märkligt hur enkelt det är att vara övertygad om att de som larmar överdriver, när man själv aldrig sätter sin fot i de aktuella områdena.

Dessa kritiker är mer benägna att kritisera folk som faktiskt vågar och orkar reagera på utvecklingen, än de är att försöka hitta lösningar på hur vi ska komma till rätta med det som sker, med våldet, med skjutningarna, med gängen som håller stadsdelar i skräck, och den tystnadskultur som blir en följd av att kriminella gäng flyttar fram sina positioner.

 Poliserna gör ett fantastiskt jobb. Men de är bakbundna av en allt för seg och stillasittande byråkrati och närmast handlingsförlamade av politiker som ideligen verkar vara sist på varenda boll just nu…Den svenska paradgrenen att lägga locket på rörande känsliga ämnen har också varit direkt skadlig för alla former av brottsbekämpning.

 Jag (liksom många andra bättre juridiskt bevandrade) inser risken med att vittna anonymt. Men frågan nu är om inte risken att människor helt låter bli att vittna i rädsla för vedergällning eller annat, är en lika stor risk? Kanske bör man i vissa särskilda fall faktiskt överväga möjligheten att kunna vittna anonymt?

 Jag tror inte heller fakta väger särskilt tungt för en människa som hotas till livet om hon vittnar mot någon som hon vet leder ett gäng i hennes eget bostadsområde. Jag tror inte hon blir mindre rädd om jag berättar för henne att det är extremt ovanligt att det faktiskt händer ett vittne något. Bara att behöva vara rädd är ett straff nog för att man ska välja att inte berätta.

 Jag har själv erfarenhet av något liknande. För sjutton år sedan blev jag misshandlad i samband med en fotbollsmatch. Polisen kom och tog fast killen som angripit mig. Det visade sig att han gjort sig skyldig till våldsbrott vid flera tillfällen och mitt vittnesmål skulle kunna sätta honom bakom lås och bom. En eftermiddag ringde juristen och frågade hur jag ville göra. Jag sade som det var. Jag sade att jag visste vem han var och vilket sällskap han tillhörde och att jag var rädd. Det slutade med att jag inte vågade vittna emot honom. Jag blev för rädd. Jag ångrar det. Men jag var så uppskakad av det jag varit med om, att jag fegade ur.

 Jag tror att när människor inte lägre vågar vända sig till rättsväsendet, eller ens vågar vittna i samband med brott där förövaren är känd och gripen, är ett samhälle i fritt fall. I ett sådant läge bör man faktiskt se över alla möjligheter, också den att under vissa omständigheter kunna vittna anonymt.