Opinionsblogg

Att vinna sitt hjärta!

 

 

Likgiltighet är också ett ställningstagande.

Att spela cool, inte vara insatt, flyta ovanpå, aldrig ta ställning, spela ovetande, undvika kontroverser och hela tiden hålla sig hal och insmickrande borde vara straffbart. 

 Sverige kryllar av ryggradslösa typer som ser som sin främsta uppgift att hålla sitt huvud lågt, som krälar som ormar över trösklar och upp för stegar. 

 Fega människor premieras medan modiga människor bestraffas.

Det är närmast en unik svensk paradgren.

De smarta och drillade inser så klart allt det där och lär sig tidigt konsten att hyckla och skratta med på rätt ställe. De lär sig att låsa dörren till sina egna hjärtan och gömma nyckeln. De lär sig att för att komma någonstans i den här världen ska du inte säga vad du tycker och tänker, utan vad du tror att andra, gärna chefer och människor med makt, tycker och tänker…

 Den där konstformen har märkligt nog människor som anser sig vara vänster lärt sig intill perfektion. Det är besynnerligt. Punken lär oss att alltid göra uppror, också mot den makt som har sitt ursprung i en vänster som dog för länge sedan. Makten är ett och samma rum. Det spelar ingen roll om rummets inneboende heter Göran Greider eller Carl Bildt. 

 Det är avskyvärt att behöva se intelligenta och insiktsfulla människor helt iskallt göra avkall på allt de tror på för att de skiter knäck i skräck över att någon som ska reagera mot att de tycker som de gör.

 Om ni visste hur många så kallat ”offentliga människor” som ljuger, hycklar, dribblar med sanningen för att de är livrädda över att mista sin kändisstatus, mista sin publik, mista kamerans blixtrar. 

 Deras egna arslen är det enda de tänker på. De säger sig värna utsatta och fattiga men de spelar bara det spelet om det kan ge dem några fina gratispoäng bland de som bestämmer. Det är hiskeligt obehagligt. Om ni visste hur många det är som sätter upp ett finger i samtiden det första de gör varje morgon. DE är de verkliga populisterna. De köpslår med sin övertygelse. De rear ut sina egna hjärtan. 

Alla människor har ett samvete och alla människor har ett inre behov av att inte göra egna övergrepp på detta samvete. Men det är exakt vad man gör när man i  rädsla (alltså feghet) för att stöta sig med makten håller käften i frågor där man rent fysiskt kan känna hur hjärtat knyter sig i svart förtvivlan.

Jag menar inte att alla människor behöver vara strategiska analfabeter som undertecknad, men att genom livet konsekvent välja att inte tala när man har både rättigheten och skyldigheten att göra det, är faktiskt ett stort svek mot sig själv.

 Alldeles i början av mästerverket Den Gudomliga Komedin träffar Dante och hans ledsagare Virgilius, medan de ännu vandrar genom Helvetet, en stor grupp människor som skriker av smärta.

 ”Vilka är dessa stackars själar”? undrar poeten Dante.

” Detta är de ljumma själar som under livet aldrig tog ställning, förklarar ledsagaren Virgilius, vare sig för det goda eller det onda och som därför inte har en plats någonstans. Detta är de håglösa själarna som varken Gud eller hans fiender bryr sig om.” 

 Dante menar här att detta är själar som föraktas för att de varken förtjänade skuld eller beröm när de levde, och att de lider för att de inte ens kan hoppas på att dö fullständigt. 

 Varför? Därför att de inte levde fullständigt. Deras liv var meningslösa, tomma, fega hala, planlösa. De är varken välkomna till himlen eller helvetet. De hamnar i den fruktansvärda skuggdalen som är mitt i mellan.

 Notera särskilt en sak. De här själarna (alltså människorna) kan säkert, och med viss rätt, hävda att de i alla fall inte tyckte något ”fel”, något ont, att de genom sin flathet genom livet åtminstone inte skadade någon med ett överilat ord, en impulsiv krönika i en tidning eller en oövertänkt tanke som lättade på ljusa vingar direkt från hjärtat.

Inte ens de argumentet biter. Det blir Helvetets väntrum och outsäglig plåga ändå…

 Jag skulle önska att fler vågade göra sin röst hörd. Jag vet att det finns ett pris att betala. Jag betalar det dagligen. Men det finns också så väldigt mycket att vinna på att stå upp för sig själv, för den man är och det man tror på. Man vinner sig själv. Man kan återerövrar sitt eget hjärta.  Vi har ett ansvar mot våra hjärtan att faktiskt låta världen få veta vad vi tycker och tänker.

Kommentarer

#1 - Lennart Andersson

Strindberg beskrev detta fenomen i en novell skriven för mer än 100-år sen,"karriär är som en stege man slickar röven den som är en pinne över och man trampar på den som är en pinne under".

#2 - curt jansson

Frans G Bengtsson skrev 1940 en essä med titeln "Att vara neutral".
Den börjar med precis den scen hos Dante som du skriver om.
Han blev inte så populär på den.

#3 - Cindy

"Vad vi tycker och tänker", skriver du. Vilka är "vi" Marcus? Är det dom som är "folket"?
Du skriver en del bra artiklar, men, du är väldigt kryptisk i ditt sätt att skriva.
Det hade varit jätte bra om du kunde ge några konkreta exempel på vad du egentligen vill ha sagt.

#4 - Roy

Du har skrivit åtskilliga klarsynt kloka inlägg men jag måste säga att det här är det som träffade mig personligen direkt ända in i själen.
Hela mitt liv har jag känt mig som Don Quijote som kämpar mot väderkvarnar helt ensam..
Tack marcus.

#5 - Frans Jager

Varför

#6 - vakna

Jag tillåter mig ett förtydligande och citat ur blogginlägget till ovan ställda fråga vilka "vi" är.
"Sverige kryllar av ryggradslösa typer "
"Det är närmast en unik svensk paradgren."
Det är således svenskarna i allmänhet. Hög som låg. Fegheten är så att säga numera integrerad i vår folksjäl, djupt rotad i vårt medvetande.

#7 - Svenne Banan

Detta är riktigt bra. Eftersom min bild av Svenska Folket är att 8-9 av 10 stämmer in på "de håglösa" så tycker jag faktiskt att dessa förtjänar det som vi nu ser ske i samhället. Man hoppas det finns någon form av rättvisa ändå så jag hoppas sanningssägarna får belöning framöver REJÄLT. Vi lånar kroppens beståndsdelar från naturen under vårat traskande jordeliv, sedan åter jord, själen däremot är ju helig. Hycklare tar sig in i alla organisationer som onskans budbärare, men ett rent samvete är oersättligt. Huvuddelen av Svenskarna är så uppe i sitt eget konsumerande, egotrippade spinn.....så länge JAG har tralalalah..ex: White flight som tydligt visar detta tycker jag. Spännande se när korthuset faller, kan va gött med en enkel stuga på landet som plan B...

#8 - Forscher

Så det är bättre att vara ond än att vara likgiltig menar ni? Hitler var alltså inte så hemsk trots allt. Han stod ju upp för det han trodde på...

Kommentera