Opinionsblogg

Jo, jag är visst rädd.

Du ska inte vara rädd.

Vi ska inte vara rädda...

Vi ska fortsätta leva våra liv precis som vanligt.

Politiker och mediala makthavare bombar in budskapet i intervjuer och andra sammanhang. 

Vi ska inte vara rädda.

Vadå ska inte?

Varför ska vi inte vara rädda?
Och går rädslan att styra?

 Det är som att be en nyförälskad att sluta vara kär.

 Alla former av rädsla är ett övergrepp i sig. Att vara rädd är att leva sitt liv stympad.

 När det handlar om exempelvis kvinnors rädsla för att bli utsatta för sexuella övergrepp och våldtäkter talas det ofta om mäns kollektiva ansvar.  Jag har inga problem med det. 

 Det är dock svårare att tala om kollektivt ansvar när det gäller annan form av rädslor. Ett av terrorns främsta mål är ju att injaga frukten i ett samhälle. Jag har en känsla av att vi ljuger när vi som ett mantra upprepar besvärjelsen att vi inte ska låta terrorn göra oss rädda.

Jag vet inte hur det är med er, men jag är rädd. Rädslan skiter ju högaktningsfullt i om den är befogad eller inte. Den bara är. Och den är hemsk. Den påverkar varenda cell i kroppen. Man vill fly. Man vill gråta. Man vill gömma sig och blodet fryser till is i ådrorna.

 I helgen åkte jag tåg mellan Stockholm och Göteborg. På perrongen i Göteborg ser jag och min flickvän en man med ryggsäck som vi upplever beter sig en smula märkligt. Han travar runt och ser ut att spana efter något. Han ser nervös ut. Ombord på tåget ser vi några män som lite bryskt sätter sig på platser som inte är deras. De vill inte flytta på dig när personal kommer dit. Hela vagnen blir orolig. Vi funderar på att lämna tåget. Men det hinner avgå innan. I två timmar sitter jag som en idiot och följer varje rörelse som männen gör. Det är säkert på gränsen till paranoia men jag kan inte låta bli.

 Jag är rädd helt enkelt.

 En annan sak som slår mig är hur naivt och patetiskt oskyddade vi är. På Göteborgs central ser jag inte en enda polis, inte en enda utkommenderad vakt. På perrongen är det likadant. Inte en enda polis. På tåget jobbar några få SJ-anställda som gör så gott de kan. Men det slår mig hur hiskeligt enkelt det vore att bara knalla ombord på ett fullbokat tåg och sedan sprida mord och terror i stor skala.

 I Rom i Italien. står militärer utplacerade överallt. Operation ”Säkra Gator” heter projektet. De är tungt beväpnade. Jag vet att en del  blir illa berörda av att se dem. För mig är det exakt tvärtom. Jag blir trygg. Jag älskar dem. Jag ler mot dem och tackar dem för att de står där för att skydda mig och mina barn mot människor som av religiös övertygelse vill slakta mig och mina barn för att vi lever ett liv de hatar med sin brinnande iver.

 Förra året hörde jag flera reportage i (annars förträffliga SRP1), både från Bryssel och Brasilien, där reportrarna beklagade sig över hur rädda DE var…Men de var inte särskit skraja för terrorn utan för soldaterna som var satta där för att skydda dem IFRÅN terrorn....

 Är inte det rätt bisarrt?

Nu ska det sägas att den sortens vulgära reportage inte är lika återkommande som de var 2016...

 I Sverige bygger vi farthinder utanför förskolan EFTER ett olyckan skett. I andra länder försöker man förhindra att olyckan överhuvudtaget sker. 

 Ja, ni fattar övergången till terrorn. Är det meningen att vi ska sitta som idioter och vänta på att terrorn slår till igen för att sedan återigen samlas med våra blommor och tunga röster mässa skitsnack om att det öppna samhället inte går att skydda?

Är inte det en värre eftergift mot terrorn än att bli rädd?

 Det öppna samhället går visst att skydda. Vi har en skyldighet att skydda det. Frågan nu verkar snarare vara om vi överhuvudtaget vill och har kapacitet att skydda oss.

 

 

 

Kommentarer

#1 - Cindy

Sverige har blivit ett bisarrt land.
Polisen har blivit bovarna och dom riktiga bovarna (kriminella/islamister) är det synd om. Vi måste ju förstå oss på dom.
Det känns som att vi befinner oss i en parallell värld, där upp är ner och bra är dåligt.

#2 - bea

Det krävs mycket för att de blåögda svenskarna ska vakna upp...

#3 - wigwag

Jag är inte rädd. Jag tänker på mig själv som ett offer för terrorn. Värsta scenariot är väl ungefär att ligga lemlästad på nån gata och förblöda i svår ångest. Och...jaha..sannolikheten för att hamna där, i exakt samma mentala, fysiska, själsliga tillstånd, inväntandes en svår död, är väl kanske 10 mot 1 att det är efter en trafikolycka tänker jag. Eller annan typ av våld än terror man kan hamna i. För mig ter sig terrorrädslan än smula irrationell. Tex som en fobi för öppna torg. Men dödsskräcken en sådan person känner är självklart lika äkta för det. Slutligen en fråga. Varför ska jag vara rädd för terror när jag aldrig varit rädd för trafikolyckor?

#4 - Anonym

Män som sätter sig bryskt på platser som inte är deras. Låter som Kalle Anders och Petter är ute i farten.

#5 - Bengt

Mkt bra skrivet!
Visst i helvete är man rädd,o det är ju terrorns landmärke.
Som vanligt blundar alla som kan enkelt sätta stop för den här skiten vi är utsatta för?
Lev som vanligt.japp men vi vanliga har ingen "mur" runt oss.

#6 - Il Capitano

Men lilla Marcus Bisarro. Lösningen på alla dina problem är simpel.
Att du hatar Sverige och svenskarna det vet vi redan.
Var vänlig sluta upp med din eviga klagosång.
Gör något åt ditt 'miserabla' svensson liv och flytta hem till din militärstat.
Hejdå !

#7 - THERESA

Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal, bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskastare som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få tillbaka honom men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag Mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, kastade han stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 4 pm. Min ex ringde mig, jag var så förvånad, jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet som har ett förhållande problem, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningsgivaren som hjälpt mig med mitt eget problem. Email: drogunduspellcaster@gmail.com du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.

1) Kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) bindande stavning
6) Breakup Spells
7) Förvisa en tidigare älskare
8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor / Lotteri stavning
9) vill tillfredsställa din älskare
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
Genom drogunduspellcaster@gmail.com

Kommentera