Opinionsblogg

Att ge ut bok.

 

Första gången var våren 1992. 
Jag var bakfull men vacker på en sidogata i Örgryte. 

Min första bok hade kommit från tryckeriet. Min dåvarande förläggare hade sitt kontor på vackra Humlegårdsgatan och jag och brorsan var där med varsin svart sopsäck som vi skövlade ner våra exemplar i. 

Sedan åkte vi hem och fortsatte festen. 

Jag hade med mig den där boken (jag och Peter hade varsin diktsamling i samma bok) på krogen och överallt. Det hände att vi betalade taxi med den. Det hände att vi hade våra efternamn skrivet i Tippex på skinnjackan och det hände att vi ordnade poesiföreställningar när vi kände för det.

Det hände att människor vi aldrig träffat hade lärt sig våra dikter utantill och det hände att det steg oss åt huvudet ganska raskt. Och med viss rätt, om jag får skriva det själv...

Sedan dröjde det ända till 1997 innan jag fick vara med om det igen. Då med en diktsamling som heter Skjut dom som älskar! 

Den trycktes så småningom i fem upplagor vilket är att betrakta som astronomiskt när det kommer till lyrik. 

1999 gav jag ut min första roman (med den The Sisters Of Mercy-influerade titeln Alla Djäuvlska Främlingar) och den gången skickades böckerna till Sveriges Radio i Göteborg där vi sände Frank i P3.

Jag har glasklara minnen runt en del viktigt i mitt liv. Mina barns födelse, när jag såg Joakim Thåström live första gången, när Italien vann VM 2006. Och jag minns (vilket övrigt tillstånd jag än befunnit mig i) glasklart exakt var jag var och hur jag mådde den dagen min nya bok kom från tryckeriet.

Det är en väldigt viktig dag för en författare.

Idag hängde den här på dörren när jag kom från min löprunda. Den är utan överdrifter den vackraste bok jag någonsin givit ut. 

Detta blir min artonde utgivna bok. Men varje bok är den första och varje bok är helt unik.

Men jag törs ändå skriva att den här boken är den bästa jag skrivit så här långt.

Jag är så stolt att sitta här med den. Inget av det är en självklarhet. 

 En del kanske undrar om man är nervös för recensioner eller hur den kommer att tas emot. Den rädslan har jag blivit av med för länge sedan. Min seger är redan vunnen. Att få ha givit ut den här romanen, att sitta här vid mitt fantastiska engelska skrivbord med min bok framför mig, efter de två åren jag har bakom mig, (både privat och yrkesmässigt) är den ultimata revanschen, den totala och slutgiltiga segern.

Jag har redan vunnit. Det är detta jag gör. Det är detta jag är.

Detta är jag. Jag får göra det jag kan och det blir så här snyggt och så här bra. Jag sitter med min nya roman i händerna och jag känner en djup stolthet och stor tacksamhet.

 

 

Kommentarer

Kommentera