Min väg.

Jag har sårat många människor genom mitt skrivande. Jag har skrivit böcker som varit rena vendettor. Jag har blivit bedragen och skrivit romaner om det. Jag har skildrat människor jag älskat som monster, och jag har tagit den enkla vägen ut, den genom ilskan.

Mina litterära förebilder har varit August Strindberg, Edith Södergran och Ulf Lundell. Människor som aldrig tvekat att göra litteratur, inte bara av sina egna tillkortakommanden (vilket en författare alltid bör göra) utan också sina anhörigas och före detta anhörigas tillkortakommanden.

Jag har länge varit omedveten om vilken makt en författare och skribent har, särskilt när en välläst sådan.

Så när jag satte mig för att arbeta med min nya roman Lämna Mig Aldrig nu i vintras gick jag tålmodigt och långsamt igenom det jag skrivit sedan min skilsmässa gick igenom för två år sedan. Jag har medvetet valt att plocka bort allting som skulle kunna såra människor som jag en gång stått nära. Det är ett högst medvetet och övervägt beslut.

Jag valde att gå en annan väg. Jag valde att inte kliva upp i ringen när alla skrek om att jag borde gå upp i ringen. Jag upptäckte att man inte behövde snurra på sig handskarna bara för att människor tycker att man ska göra det. 

Jag valde en annan väg. Jag valde att skildra ett uppbrott, ett äktenskap genom varsamma ögonblicksbilder, sorg, vemod och självinsikt.  Jag valde att skriva en roman utan fega grepp, utan lögner, utan överdrifter, utan hån och sensationslystna angrepp. 

Det finns en tid för allt antar jag. Just nu är tiden för allt annat än det vulgära och elaka. Jag ser människor omkring mig som exakt vad som helst för få stå i strålkastarljuset. Jag vill inte vara en sådan person.

Det är bara jag som kan ta ansvar över mitt eget liv, ingen annan. Jag vägrar skylla på någon annan. Jag tar ansvar för mitt eget liv.

Så jag tänkte om. Jag valde en annan väg. Så jag valde istället att skriva en historia om uppbrott, avsked och förmågan att lära sig älska igen. Med hänsyn till mina barn valde jag att inte gå den enkla vägen och släpa människor i smutsen.

Så den som hade hoppats på en snuskig hämndakt blir kanske besviken. För tro mig, jag hade kunnat skriva en litterär hämndbok. ..

Men den som istället gärna läser en sann, värdig, angelägen och välskriven roman om uppbrott, skilsmässa och sorg kommer hitta något att älska i den här romanen.

Och jag kan gå stolt och leende genom den här märkliga tiden vi lever i. 

Både nu och om fem  år.