Opinionsblogg

Frida Lindberg är en hjälte.

Både kvinnors och mäns kroppar har i alla tider sexualiseras. Givetvis via filmer, reklam och populärkultur men också som ett rent biologiskt spel rörande vår egen fortlevnad.
 
Något av det viktigaste med den feministiska kampen som varit förhållandevis framgångsrik i Sverige är alla unga kvinnors självklar rätt att se ut och klä sig hur som helst utan att bli utsatt för kommentarer, närmanden eller sexuella ofredanden.
 
Det känns helt vridet att behöva upprepat det 2017, men en kvinnas kropp är ingen allmän skådeplats, inget objekt. När en man dehgraderar en kvinna till enbart en kropp degraderar han både henne och sig själv. Han utsätter också mig som man för ett slags övergrepp eftersom han drar mitt kön i smutsen. Det ska han låta bli.
 
 
 Jag tror att vissa strider måste tas och tas igen. Striden om kvinnans kropp som enbart hennes egen kan därför kännas som en ganska trött och seglivad strid att ta, men det är ju uppenbart att den striden måste tas, på daglig basis. Nyligen dömdes en 39-årig man efter att ha filmat med sin mobilkamera under kjolen på en ung kvinna (som heter Frida Lindberg) i rulltrappan vid en tunnelbanestation.
 
Förutom det svinaktigt patetiska i att en medelåldersman beter sig som en lobotomerad apa, är det synd och skam att äcklet faktiskt friades i både tingsrätt och hovrätt innan han fälldes i Högsta Domstolen. Men nu är han alltså dömd för sexuellt ofredande och det svenska rättsväsendet har ännu en gång visat att det gnisslar igång alldeles för långsamt. Den här gubben borde dömts direkt och med en gång. 
 
 

Den unga kvinnan visar prov på stort mod och ett fantastisk uthållighet som drev fallet hela vägen till Högsta Domstolen. För det här är inte bara hennes kamp. Det är alla kvinnors kamp för den självklara rättigheten att äga rätten till sina egna kroppar i den så kallade offentligheten. Packade män med nedhasade jeans och kepsen bak och fram, äckliga gubbar i rulltrappan, tafsande äckel på konserter, sexuella inviter vid bardiskar och ombord på bussar, skrålande efter sig på nätterna, allt det där degraderar oss som män och som människor.

Skärp er.

 

Kommentarer

Kommentera