Opinionsblogg

Tack Jonas Gardell.

 

 

För en tid sedan fick jag ett mejl av Jonas Gardell. 
Vi känner inte varandra och den kontakt vi haft genom åren har handlat om några få hätska mejl rörande teologiska spörsmål. Det var med viss bävan jag öppnade och läste mejlet.

Men istället för meningslös schism ville Gardell utrycka sitt stöd och berätta hur extremt illa berörd han blivit av det mediala gyttjebad som många älskade att smutsa ner sig i för en tid sedan, gällande en tavla och ett knytnävsslag genom mitt huvud. Han ville berätta att han äcklats av hela historien, att göra medial cynism av en brusten kärlekshistoria. Han ville skicka en kram och en uppmuntran helt enkelt.

Låt oss stanna vid detta några sekunder. Här har vi en av Sveriges största författare och underhållare som tar sig tid för att uppmuntra och stärka en människa som han tror sig vara i en trängd situation. Han gör det fast han inte behöver. Han gör det trots att många säkert skulle tycka att det var opassande att uppmuntra en medmänniska man inte känner och kanske inte ens delar alla värderingar med. 

Det är fint tycker jag. Det ligger i linje med det som jag tror är viktigast i vår tid, möten mellan människor, att samlas och att bygga broar.

Kommentarer

Kommentera