Opinionsblogg

Ett öppet brev till svensk polis.

Hej svensk polis!

Det här är ett öppet brev till er.

 Jag har gjort hela varvet runt.

När jag var liten var jag rädd för er. Oklart varför. Varje gång ni kom var ni glada och trevliga. Ni visade hur en polisbil såg ut på insidan och jag har bara sett den därifrån en gång till i mitt liv. Jag var tjugofem år och hade blivit misshandlad utanför min bostad. Ni kom, drog in mig, och körde runt mig en stund tills vi faktiskt hittade killen som slog ner mig. Ni var fantastiska.

En annan gång kom ni till min arbetslägenhet för att se till att allt var okej med mig under en tid när jag mådde väldigt dåligt.

Det var stort och jag vet inte om jag hann tacka er för det.

Ända sedan dess har jag skrivit väldigt mycket om er utsatta position, ert otroligt viktiga jobb och inte minst om inkompletta politiker och polischefer.

Det var så fint och sannerligen på tiden att se och uppleva hur ni fick folkets kärlek eftet terrordådet i Stockholm i våras.

 Ska ni snacka lite om ert högsta höns?

 Det har stormat runt Rikspolischef Dan Eliasson under flera år. Men eftersom han är omhuldad av det politiska etablissemanget (eller för att han ÄR det politiska etablissemanget snarare) så har han klarat sig. Att vara vän med makten är ett bra sätt att dansa undan alla minor.

 Hur har ni sett på honom som chef under de här åren?

 Att han varit en tämligen misslyckad polischef tycks alla vara rörande överens om. Han har visat prov på en mästerlig förmåga att skjuta upp det tillfälle då polisen äntligen ska kunna vända alla värdelösa kurvor uppåt. Han är bra på att snacka, Eliasson. Han är också bra på att hålla käften, som han gör nu, när han härmar sina maktfullkomliga beskyddare och arrogant och beräknande håller sig undan varenda fråga efter Sveriges Radios nya avslöjande att Eliasson, utan att ha rätt till det, riskerat hemliga uppgifter om enskilda polisers personliga uppgifter när han helt sonika gått in och utan den kryptering som krävs från Försvarsmakten.

 Eliasson har med berått mod alltså slarvat med uppgifter som rör både rikets säkerhet OCH enskilda polisers adresser och annat. 

 När media söker honom för att ställa frågor vägrar han helt enkelt att svara. Han gör sig oanträffbar medan välbetalda lakejer samlas på sina kontor för att diskutera hur de ska kunna hjälpa sin chef att ännu en gång slå sig en gång genom en allt tätare djungel i syfte att behålla jobbet.

 Den viktigaste frågan i allt detta är ändå vad den enskilde polismannen och poliskvinnan tycker om Eliasson. 

 Hur orkar ni med en sådan arrogant och inkompetent chef? Hur är det möjligt att Sverige har så ont av dugliga personer på ledande befattningar? Varför behöver svensk polis stå ut med Eliasson?

 Eller gillar ni honom? Är han bra på ett sätt som alla vi andra inte begriper?

Just nu är känslan att väldigt många har väldigt stor respekt för polisen som enskilda medarbetare, alltså de man möter, men väldigt lite respekt för resultatet av ett inbrott eller en ringa misshandel. Väldigt få tycks tro att polisen som organisation har svar på de svåra frågorna om kaoset, våldet, mördandet, skjutningarna i vårt land. Hur ser ni som poliser på allt detta? 

 Vilken väg är den rätta vägen att gå? Lyssnar någon på er frustration? Hur förbannade är ni? Hur ser ilskan ut? Hur går snacket mellan er?

 Hur tröstlöst kan det kännas att se kaoset på nära håll men inte få gehör för det ni ser hos chefer och politiker?

 Ni får gärna höra av er till Nyheter24 och svara på den här krönikan.

Tack för att ni tog er tid att läsa detta och tack för att ni dagligen riskerar era liv för vår skull.

Marcus Birro, Författare.

 

Kommentarer

#1 - Bengt Einarsson

Nu skriver du om dig själv igen (som vanligt). Allt fokus på herr Birro (igen).., inget nytt under solen, med andra ord.

#2 - Jimmy mattsson

#1 Herr Einarsson med tanke på er undermåliga användning av bokstäver och kommatecken utgår jag ifrån att din läsförmåga är likvärdig med din skrivförmåga vilket resulterar i att du inte riktigt kunde tillgodogöra dig texten i inlägget. Markus skriver här ett öppet brev riktat till poliser med en uppriktig önskan om att få veta hur de känner inför sin chef och sitt arbete.

#3 - Ulf

Marcus, du är bäst och jag läser alla dina krönikor med stor behållning. Du har sett tillståndet i vårt arma land och jag är genuint orolig för vår och våra barns framtid. Själv är jag så gammal att jag antagligen slipper uppleva förfallet.

Du, Katerina Janouch, Alice T och faktiskt större delen av ledarredaktionen på GP samt ytterligare några har en oinskränkt och som det verkar, relativt opolitisk hållning till det som sker, och alla (nåja, inte politiker) ser varje dag. Snälla du, fortsätt.

#4 - Ulf...igen

...och förresten. Vem kom på den briljanta idén att anställa en polischef som INTE ÄR POLIS? Skulle vi anställa en Överbefälhavare som inte är militär? Knappast. En sjuksköterska som arkitekt? En... ja ni förstår. Vad hände med kravet på kompetens och erfarenhet?

#5 - Bengt Einarsson

#2. Hej Jimmy mattsson! (lägg märke till ett litet "m" på efternamnet). Kan du inte läsa svenska, och vet du vad överdriven självfixering innebär? För övrigt är det mesta jag läst av herr Birro subjektiva och onyanserade känsloyttringar. Utan någon djupare analys och eftertanke. Men vem vet, kanske Birro utvecklas som "författare" - eller så går det ännu mer åt det subjektiva... (dvs det att ständigt längta efter bekräftelse). /BE

#6 - Jenny Svensson

Jag är aldrig läst en mer självfixerad (dvs narcissistisk) krönikör än Birro. En snabb analys av majoriteten av krönikorna handlar ju alltid i slutändan hela tiden om Birro, Birro och Birro. Snacka om att ständigt älska sin egen uppmärksamhet. De läsare som inte ser detta i texterna är antagligen narcissister själva...

#7 - THERESA

Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal bröt han upp med mig, jag gjorde allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskrock som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få tillbaka honom men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, han kastade stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 4 pm. Min ex ringde mig, jag var så förvånad, jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet som har ett problem med förhållandet, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavaren som hjälpt mig med mitt eget problem. email: ([email protected]) du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.

1) kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) bindande stavning
6) Breakup Spells
7) Förvisa en tidigare älskare
8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor / Lotteri stavning
9) vill tillfredsställa din älskare
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
genom ([email protected])

Kommentera