Feminismen.

Det finns gott hopp om svensk feminism.

Kampen för kvinnors rättigheter är en av de viktigaste strider vi har, och som vi kan ta, i vår tid.

Den moderna feministen ser dock, tack och lov, rakt igenom de klichéer och schabloner som partiet Feministiskt Initiativ envisas med att ställa ut.

 FI är som en kuliss av perfekt dresserat tyckande. Ändå undrar alla, (om vi med alla då menar gammelmedia som SVT Agenda och en del kvällstidningar) varför FI inte lyfter.

Jag har det självklara men rätt underbara svaret.

För att kvinnor är inte dumma i huvudet,

FI är en hysteriskt intresseorganisation som under täckmanteln feminism, ett ord som de vet är laddat med så väldig mycket godhet, tror sig kunna komma undan med en obefintlig politik bara för att man har detta viktiga ord i sitt partinamn…

 Det är svårt att komma runt feminismen. Grejen med FI är dock att man inte lyckas lura väljarna att man egentligen är mer ett socialistiskt än ett feministiskt parti.

Feminismen, liksom kulturen, liksom media, liksom all annan politik, är alldeles för viktig för att överlämnas åt sekterister. Även feminismen behöver slå fri från alla former av konformism. Feminismen behöver bli folklig och angleägen för ALLA.

FI sitter i i knäet på lobbyister som vill förbjuda folk att hävda att kön kan vara medfött (och andra hysteriska grejer) och partiets medvetna, hånfulla och fruktansvärda likgiltighet inför allt som har med hedersrelaterat våld att göra är vida omskriven. Så fort fienden till det berömda patriarkatet inte är en vit, heterosexuell man har FI sett åt ett annat håll. Det är en stor skam.

 Ändå har har man spelat på namnet feministiskt. Det är som de har trott att kritik av deras parti också är kritik av rörelsen feminism. Ingenting kunde vara mer fel. Det är en rörelse, en revolution, ett förhållningssätt som är av yttersta betydelse. Men det är ingenting som man som parti kan lägga patent på.

 Precis som media inte bör överlämnas åt gammelmedia. Precis som poesin är för viktig för att överlämnas åt tråkmånsarna på kultursidorna, på samma sätt får inte feminismen enbart bli en smal sak för FI att domdera över.

Feminismen viktigaste kamp i framtiden tror jag handlar om att väcka de män som ännu sover och inte insett att framtiden är här. Den feministiska måste bli inkluderande, männen måste inse att den kampen är för deras kamp också, att den är för deras söners bästa. Ine bara deras döttrara.

.

Jämställdhet är allt för viktigt för att överlämnas åt rena pajaskonster och en ekonomisk politik som inte har en chans att gå ihop.

Jag tror på feminismen som en inkluderande , progressiv och solidarisk, en lyssnade och bångstyrig kraft i svensk politk. Jag tror på männen som bärare av denna kraft. Jag tror att feministisk kamp först och främst bör riktas mer mot att 240.000 unga flickor lever i hedersrelaterat våld än att jaga kända skribenter och profiler i media. 

Låt verkligheten kräva engagemang och patos av oss.

Låt inte politiker i rädsla för att bli stämplade som än det ena och än det andra avgöra vem som är värd deras engagemang. Det patriarkala våldet och förtrycket finns. Men det finns sällan där FI pekar att det finns. Och samtidigt finns det i områden och bland människor som FI ALDRIG pekar ut. 

Den skräcken, att inte värna kvinnor om förvöraren inte passar in i deras stereotypa uppfattning av en förövare, är  är en skam för kvinnokampen.

Feminismen är fär vikitg för att Gudrun Schyman ska lägga patent på den.