Opinionsblogg

Polischefen är vår tids Bagdad Bob.

Dan Eliasson säger sig ha en plan..

 Det sade han i en stor intervju i höstas också.

Av planen blev det en rutten flugsvamp.

Men Dan Eliasson har en märklig förmåga att tvinna ett svart band och hänga sig kvar vid sina välbetalda chefsjobb. 

 Inrikesminister Ygerman säger sig ha förtroende för honom.

 Jag undrar vad alla brottsoffer säger om den saken. Jag undrar vad alla de poliser som sliter stenhårt mitt i den fullständigt bisarra och fruktansvärda så kallade ”omorganisationen” säger om den saken.

 Men Dan Eliasson har alltså en plan. Ingen kan dock säga hur den planen ser ut. Samtidigt krackelerar förtroendet för rättsstaten, förtroendet för polisen, och tilltron till att polisen överhuvudtaget ens kommer om man tex haft inbrott i sin lägenhet. 

 För Dan Eliasson har en plan... Hade det inte varit bättre om polischefen haft några konkreta åtgärder rörande hur samhället ska ta tillbaka de förlorade områden som finns i en de av våra förorter? Vore det inte bättre om polisen lyckades lösa lite fler brott än vad man gör? Vore det inte anständigt att säkra sina medarbetares beskydd och hälsa när de åker in i laglösa zoner där unga män kastar gatsten på dem, där droghandeln sker helt öppet, där bilar sätts i brand, där tonåringar mördas vid busshållplatser, där väldigt många kvinnor inte ens vågar gå ut i sitt eget bostadsområde, där sexualbrotten ökar och där det finns stråk av patriarkala strukturer som förtrycker kvinnor på ett närmast totalitärt sätt?

 Vore det inte bättre med klara och tydliga strategier runt allt detta. Ett rättsväsende består och hålls intakt genom folkets förtroende för det. Det förtroendet har totalt raserats. De kriminella garvar arslet av sig bakom ryggen på både polis, polischefen och inrikesministern. Hör ni inte de skratten? Märker ni inte att ingen tror på att rättvisa ska skipas längre?

 Vore det inte bättre att på allvar ta de många människornas oro på allvar?

 Men Ygerman känner tillförsikt. 

 I Aftonbladet säger han: "Det finns ljuspunkter… Utredningsresultaten i Region Ost har vänt…"

 Herregud i himlen. ..

 Det liknar Bagdad Bob mer än något annat. Farbrodern som stod i teve under kriget i Irak och ljög rakt ut och överallt om att allting var lugnt medan hela landet stod i brand, ofta rent fysiskt bakom ryggen på honom i teve-sändningarna…

 Polisen går på knäna. Detta handlar inte om alla de som varje dag riskerar sitt liv för att försöka upprätthålla tryggheten i vårt land. Det handlar om en maktfullkomlig chef som helt uppenbart är fullständigt fel man på fel plats. 

 Ygerman säger en annan intressant sak: "Jag tycker det är väl enkelt att peka på den nuvarande rikspolischefen som den främsta förklaringen till sju (!) år av fallande resultat…"

 Alltså. Polisens misslyckande har pågått i sju år. Det är det första.

Men grejen med att vara polischef (och uppbära både status och en extremt hög lön) är att man faktiskt ÄR ansvarig. Det är Elisassons jobb att ta ansvar över det dåliga resultatet. Att Ygerman nu så pinsamt håller honom  bakom ryggen handlar alltså mer om att han använder Elisassons som en mänsklig sköld mot sitt eget (och tidigare ministrars) totala misslyckande med att bryta utanförskapet och kriminaliteten främst i landets förorter.

 Det är ett nederlag för Ygerman, för tidigare minister, för Eliasson, för alla fega politiker som inte vågat/orkat/kunnat sätta ljuset på problemet. De bär ansvaret för att det ser ut som de gör. Att åtminstone sträcka fram sina händer och ta sitt ansvar är tydligen för värdigt för polischefen. 

 För Eliasson har en plan…

 Heja Sverige…

 
 

Mest lästa inläggen

Polischefen är vår tids Bagdad Bob.

Dan Eliasson säger sig ha en plan.. Det sade han i en stor intervju i hösta...

Militant islamism ÄR det största hotet.

För några år sedan blev man mordhotad, avskedad, stigmatiserad och förföljd...

Att vinna sitt hjärta!

Likgiltighet är också ett ställningstagande. Att spela cool, inte vara insa...

Bokbålen är snart här! (2000-talets häxjakt pågår för fullt).

Bokhandlare (bland annat i Uppsala) har börjat plocka bort böcker som skriv...

Opinionsblogg

Militant islamism ÄR det största hotet.

För några år sedan blev man mordhotad, avskedad, stigmatiserad och förföljd om man skrev att militant islamism utgör vår tids farligaste terrorhot...
 
Ni får ha överseende med att jag erinrar mig en tweet som utlöste en ravin av hat, avskedanden och peststämpling.
 
Fortfarande lever många av oss i de fattiga sviterna av det där.
 
Aftonbladet skriver idag: " Största terrorhotet: Extrema islamister" Så kan det gå. Det är en helt ny rapport som presenteras idag av Nationellt centrum för terrrorhotbedömning NCT (och bara att det finns en sådan instans i ett land som enligt vissa är "säkrare än någonsin" är ju en skräck i sig...) som tydligt och klart definierar vilka det är som utgör vårt lands farligaste terrorhot. Det är den militanta islamismen.
 
Jag kommer fortsätta att vara först med att skriva som det är. Jag kommer fortsätta att göra det jobb som media vägrar göra.
Och jag bryr mig inte om att kräva elitens ursäkter längre. Att ni läser och ser sammanhanget är den enda upprättelse jag behöver. Tack för att ni vägrar låta er ledas. Tack för att ni läser och för att ni finns. Och tack för att ni vågar ta striden för den civiliserade demokratin mot de krafter som vill ta den ifrån oss.
 
Tack för ni orkar trots alla fruktansvärda lögner om rasism och värre.
 
Kampen mot denna våldsideolgi är en kamp för våra barns självklara rättigheter att växa upp i ett, tolerant och solidarsikt samhälle. Det är INTE en kamp mot människor som kommer nya till vårt land, INTE en kamp mot flyktingar och folk som flyr från krig och förstörelse.
 
Samtidigt är det dags att börja VÄGRA att acceptera den smutkastning som alltid följer när man vågar adressera barbariet. 
 
 

Mest omtyckta inläggen

Låt stenkastarna betala skadestånd till poliserna!

Det har kommit ännu en intressant dom, denna gång i Solna Tingsrätt. Två po...

Det stinker, Statsministern...

Att höra de etablerade politikerna i partiledardebatten tidigare idag börja...

Är du kvinna och sitter i rullstol får du skylla dig själv.

En ovärderlig byggsten för ett demokratiskt samhälle är att rättsväsendet o...

Kändisars goda hat.

Om man är känd och tillhör den "goda" sidan kan man hata med en intensiv oc...

Opinionsblogg

Att vinna sitt hjärta!

 

 

Likgiltighet är också ett ställningstagande.

Att spela cool, inte vara insatt, flyta ovanpå, aldrig ta ställning, spela ovetande, undvika kontroverser och hela tiden hålla sig hal och insmickrande borde vara straffbart. 

 Sverige kryllar av ryggradslösa typer som ser som sin främsta uppgift att hålla sitt huvud lågt, som krälar som ormar över trösklar och upp för stegar. 

 Fega människor premieras medan modiga människor bestraffas.

Det är närmast en unik svensk paradgren.

De smarta och drillade inser så klart allt det där och lär sig tidigt konsten att hyckla och skratta med på rätt ställe. De lär sig att låsa dörren till sina egna hjärtan och gömma nyckeln. De lär sig att för att komma någonstans i den här världen ska du inte säga vad du tycker och tänker, utan vad du tror att andra, gärna chefer och människor med makt, tycker och tänker…

 Den där konstformen har märkligt nog människor som anser sig vara vänster lärt sig intill perfektion. Det är besynnerligt. Punken lär oss att alltid göra uppror, också mot den makt som har sitt ursprung i en vänster som dog för länge sedan. Makten är ett och samma rum. Det spelar ingen roll om rummets inneboende heter Göran Greider eller Carl Bildt. 

 Det är avskyvärt att behöva se intelligenta och insiktsfulla människor helt iskallt göra avkall på allt de tror på för att de skiter knäck i skräck över att någon som ska reagera mot att de tycker som de gör.

 Om ni visste hur många så kallat ”offentliga människor” som ljuger, hycklar, dribblar med sanningen för att de är livrädda över att mista sin kändisstatus, mista sin publik, mista kamerans blixtrar. 

 Deras egna arslen är det enda de tänker på. De säger sig värna utsatta och fattiga men de spelar bara det spelet om det kan ge dem några fina gratispoäng bland de som bestämmer. Det är hiskeligt obehagligt. Om ni visste hur många det är som sätter upp ett finger i samtiden det första de gör varje morgon. DE är de verkliga populisterna. De köpslår med sin övertygelse. De rear ut sina egna hjärtan. 

Alla människor har ett samvete och alla människor har ett inre behov av att inte göra egna övergrepp på detta samvete. Men det är exakt vad man gör när man i  rädsla (alltså feghet) för att stöta sig med makten håller käften i frågor där man rent fysiskt kan känna hur hjärtat knyter sig i svart förtvivlan.

Jag menar inte att alla människor behöver vara strategiska analfabeter som undertecknad, men att genom livet konsekvent välja att inte tala när man har både rättigheten och skyldigheten att göra det, är faktiskt ett stort svek mot sig själv.

 Alldeles i början av mästerverket Den Gudomliga Komedin träffar Dante och hans ledsagare Virgilius, medan de ännu vandrar genom Helvetet, en stor grupp människor som skriker av smärta.

 ”Vilka är dessa stackars själar”? undrar poeten Dante.

” Detta är de ljumma själar som under livet aldrig tog ställning, förklarar ledsagaren Virgilius, vare sig för det goda eller det onda och som därför inte har en plats någonstans. Detta är de håglösa själarna som varken Gud eller hans fiender bryr sig om.” 

 Dante menar här att detta är själar som föraktas för att de varken förtjänade skuld eller beröm när de levde, och att de lider för att de inte ens kan hoppas på att dö fullständigt. 

 Varför? Därför att de inte levde fullständigt. Deras liv var meningslösa, tomma, fega hala, planlösa. De är varken välkomna till himlen eller helvetet. De hamnar i den fruktansvärda skuggdalen som är mitt i mellan.

 Notera särskilt en sak. De här själarna (alltså människorna) kan säkert, och med viss rätt, hävda att de i alla fall inte tyckte något ”fel”, något ont, att de genom sin flathet genom livet åtminstone inte skadade någon med ett överilat ord, en impulsiv krönika i en tidning eller en oövertänkt tanke som lättade på ljusa vingar direkt från hjärtat.

Inte ens de argumentet biter. Det blir Helvetets väntrum och outsäglig plåga ändå…

 Jag skulle önska att fler vågade göra sin röst hörd. Jag vet att det finns ett pris att betala. Jag betalar det dagligen. Men det finns också så väldigt mycket att vinna på att stå upp för sig själv, för den man är och det man tror på. Man vinner sig själv. Man kan återerövrar sitt eget hjärta.  Vi har ett ansvar mot våra hjärtan att faktiskt låta världen få veta vad vi tycker och tänker.

Mest kommenterade inläggen

Låt ditt hjärta aldrig bli härdat!

Det dröjde inte ens 90 minuter in på det nya året innan världen fick skåda ...

Nyårskrönika 2016-2017.

En bild träder fram extra tydligt när jag tänker på 2016.En bild av en reli...

Utvisa de som våldtog pojken i Uppsala.

Jag hade hoppats så på den här helgen... Att friden skulle vagga in mig i e...

En svensk tiger-Vår tids farsot.

Ett av den militanta islamismens främsta måltavlor är den kristna tron. I F...