Blogg

"Hej. Vi är svenska regeringen."

"Hej. Vi är svenska regeringen. Vi avskyr Ryssland. Vi avskyr Israel. Vi avskyr dock inte vissa diktaturer i Mellanöstern för dit åker vi gärna och böjer på nacken för fascismen. 

Sade jag att vi hatar Ryssland? Jättemycket hatar vi Ryssland. Men vi har ingen ryggrad. Vi krälar som maneter över tillvaron. Vi ljuger och har oss. Vi är inte riktigt att lita på. Men vi hatar Ryssland. Vi tycker det är förskräckligt att VM går i Ryssland. Det är hemskt. Så vi bojkottar VM. 

Fast bara utåt. Bara som fasad. För vi följer så klart VM. Vi älskar när Sverige vinner. Men vi hatar Ryssland. Vi bojkottar officiellt hela den där skiten. Usch. 

(En telefon ringer...)

Va? Är dom? Vann dom? Åttondelsfinal säger du?
Mot Schweiz. Vad tycker vi om Schweiz?
Men VM går i Ryssland ju och vi...Okej...

Ja... Hej igen. Vi är svenska regeringen och vi hatar att VM går i Ryssland. Men nu ska vi åka dit och stötta Sverige i VM. 

Vi bojkottar inte längre för Sverige vinner. 
Sade jag att vi saknar ryggrad?

Snart är det val.
Hej då."

Mest lästa inläggen

Det är aldrig de rika som får sina bilar brända

När detta skrivs sitter jag på ett tåg till Göteborg. På SRP1 i morse hörde...

Medmänniskor Och Motmänniskor

Detta med att dömda mördare flyr när de ska ut och pissa i skogen under sin...

Vad är det för fel på folk?

Vad är det för fel på folk? Varför tycks så många ha sina huvuden uppkörda ...

Kärlek & Uppror (Försoningen).

Första gången jag var på Löttorp på Öland var 2013. Då var jag en rätt bety...

Blogg

Krigarhjärta & Kärlek

Jag läste i min andaktsbok om att livet är en resa. Oavbruten resa. 
En resa som ändå hela tiden blir avbruten. Man slår läger, byter stad, blir äldre, slutar supa, vinner segrar, får barn.

Man tror att man är framme. Men man kommer aldrig fram. Hela livet är en enda resa. Inga djupsinnigheten direkt men bra att bli påmind ibland.

Det här landet har stått och sparkat i sin spilta så länge. De här kedjorna som hållit oss tillbaka har brustit. Allt som brister föder tårar. Men alla tårar föder beslutsamhet.

Klockan 16 idag står Sverige still. Så brukar det heta. Men ett land står heller aldrig still. 

Mellan 16 och 18 idag kommer Sverige sjuda starkare än någonsin.

Det är både ett väldigt vackert och ett ganska fult land detta. Allt är både vackert och lite taffligt på något sätt... 
Som ett litet barns teckning.

De små sogliga gågatorna i småstäderna, de identiska galleriorna, affärskedjornas förbannelse, de trötta torgens fladdrande klänningar, solkiga tröjor på galge, röda prislappar, kommunhus i rött tegel, förorter med klibbig skugga mellan huskropparna, tunnlarna, de dåligt asfalterade infartsvägarna till öde parkeringsplatser, förvridna varuvagnar på botten av kanalen, köpcentren utanför citykärnorna med sina oändliga köer.

Samtidigt...

Sjöarna, de stolta skogarna, grusstigarna ner mot vattnet, sothönsen, kojorna i träden, solstolarna på gräset, daggen som faller, den ljusa himlen som ser ut att andas när vi lyfter vår blick mot den, Söder Mälarstrand i gryningen, Linnegatan en perfekt tempererad kväll, Hagas kullerstenar, Luleå en sen natt vid den obligatoriska dunken, Smålands trimmade trädgårdar, Österlens toscanska böljande dröm...

Men det vackraste med det här landet är människors solidariska drömmar.

Det vackraste med Sverige är människors obändiga och starka längtan efter liv, efter värdighet, efter sanning och rättvisa. Det ligger djupt och man får lyssna noga. Man får ha örat mot marken brukar det heta. 

Men jag lägger mitt huvud mot det här landets kropp och hör ett krigarhjärta.

Det kollektiva vemodet som Dan Andersson brukade dikta om. Den där förlikningen med att vi är ensamma men att vi är ensamma tillsammans och att det därför går att le mitt i tårarna, att det därför går att sträcka ut en hand till en främling och ställa fram ett glas till på Ikea-bordet...

Det där vemodet är unikt. Jag älskar den där bortvända eftertänksamheten. Jag älskar det här landets lite dryga övertygelse om att allt vi gör är bäst. Vi vill väl. Vi bär våra hjärtan i kupade händer.

Vad är ett land? Minnen av människor, minnen av att bli rörd vid när man behöver det som mest, ett kollektivt minne, en inriktning, en gryning som är lika ljus för oss alla som bor här.

Vi skulle behöva en seger mot Mexiko. Vi skulle behöva få kliva ut på våra identiska balkonger och skrika ut vår glädje.

Ett land är egentligen ingenting annat än en dröm vi drömmer tillsammans.
Låt oss därför drömma om seger idag.

 
 

Mest omtyckta inläggen

Jag vet inte vad det säger om Sverige men...

Jag vet inte vad det säger om Sverige (men det låter inte särskilt bra) att...

Tack EU för flygplanen.

Lite i skuggan av de stora frågorna har den om EU skramlat lite tyst här oc...

Om skjutningarna

Över 40 döda i skjutningar i Sverige 2017.Sverige skiljer ut sig som ett av...

"Hej. Vi är svenska regeringen."

"Hej. Vi är svenska regeringen. Vi avskyr Ryssland. Vi avskyr Israel. Vi av...

Blogg

En befrielse är allas vår gråt i midsommartid

Regn över taken. Väskor på hjul över stenarna nere på gatan. Vi är sju våningar upp i luften, på Freys Hotel, och det ser ut som oktober utanför fönstret.
Vi går ner i matsalen och äter frukost.

Världen är en brottsplats. Allt är bakom avspärrningar.

Igår ville en påtänd tonåring misshandla mig vid Centralstationen när jag kom gående med mina barn i händerna. Han kände inte alls igen mig. Jag var vem som helst, en farsa bara som garvade ihop med sina barn.
"Var inte rädda."

Det påminner om när jag var i Paris för tolv, tretton år sedan, när det var kravaller där, man tog tunnelbanan och var livrädd för den där stämningen som är så svår att förklara men så väldigt lätt att känna. Det är den stämningen människor som lever nära det verkliga livet alltid är först med att känna.

En sorts elektrisk fruktan, en lågt mumlande skräck, en odefinierbar ilska, ett elektriskt regn ur stormmoln på värlfärdshimlen...

Midsommar för mig är gryningar vid kalla insjöar, tallskog, grusstigar och kastade cyklar i snåren, långsamma sniglar som ändå lyckas kräla över vägen i tid.

Solstolar i oklippt gräs, plastdukar, bortblåsta muggar, sprit, förr var det alltid sprit, i mängder, gryningen kunde inte komma fort nog. Och tårarna och minnena och allt annat som skulle upp och ut.

På den tiden ingen av oss trodde att vi ens skulle leva när vi just fyllt 46.

Nu är det långsamt allting. Jag är glad för det. Tänk vad jag vunnit i den här världen. Tänk hur oändligt mycket mer och större det är än det jag förlorat. Tänk att jag har de här glada barnen i mina händer. Tänk att jag har en människa som sett rakt ner i mitt mörker och stannat kvar. Tänk att jag får arbeta med det jag älskar, tänk att jag får skriva och att människor faktiskt vill läsa det jag skriver.

Sverige är den där cykeln i diket. Sjön som ligger klar, med sina näckrosor, sina sothöns, sina saliga sånger om det förflutna och framtiden. 

Den 6 juni är en gäspning. Det är idag vi firar det här landets verkliga nationaldag. Ett samhälle byggt av människor som gav allt och lite till för oss, vi som lever nu.

När man låter sitt hjärta ticka rätt upptäcker man att ingenting är svart eller vitt. 

Tiden är en labyrint, aldrig en rak linje. Jag är en främling till den fruktansvärt arga man som härjade för bara några år sedan. 
Jag är mycket närmare ynglingen som drömde villrådigt vid främlingars sommarstugor för tjugo år sedan. 

Så vävs allt liv samman. Så föds ännu en dröm ur årets ljusaste och allra mest varsamma natt.
Som en len hand efter kriget är midsommarnatten mot din kind. 
Som en len och ljus kraft är försoningen när den smyger sig in till dig.
Som en befrielse är allas gråt i midsommartid.

 

Mest kommenterade inläggen

Krigarhjärta & Kärlek

Jag läste i min andaktsbok om att livet är en resa. Oavbruten resa. En resa...

En befrielse är allas vår gråt i midsommartid

Regn över taken. Väskor på hjul över stenarna nere på gatan. Vi är sju våni...

Ohederligt, Eksvärd.

Jag har läst mycket värdelös dynga i mitt liv. Detta är bland det mest fien...

Jag har nyheter för er, kära partiledare.

Man kan höra alla band mellan folk och elit rassla i mörkret. Tunga kedjor ...