Hur är det möjligt för en man som visat sig vara så fullständigt inkapabel till allting på i stort sett alla poster han varit på, att slussas runt bland välbetalda toppjobb?

Ibland segrar förnuftet. Det brukar ta lite tid men förnuftet är som en maffiamedlem med långt minne.

Förnuftet kan vänta. Förnuftet kan sitta på med ryggen mot en tall och iskallt vänta ut allt och alla. Förnuftet föds i folkliga led och gror som gryningsrök i folks hjärtan.

 Dan Eliasson har en historia av fiaskon i stora organisationer. Hans tid på Försäkringskassan var ett misslyckande av monumentala dimensioner.

Men han har  mäktiga vänner den gode Eliasson. Han har sparkats snett uppåt. Så funderar den politiska makten, den är en segelbild av hur verkligheten är för oss andra dödliga. Om vi gör något fel sparkas vi ut och ner. Eliasson går från toppjobb till toppjobb. Trots fiaskon.

Det är för jävligt rent ut sagt.

 När han plötsligt dök upp i polisuniform var egentligen ingen förvånad. Sedan dess har han stått i teve med jämna mellanrum och surrat om att ”nu vänder det”, ”nu vänder det”, ”nu vänder det.”

 Brottsligheten skulle gå ner. Uppklarningsprocenten skulle öka. Polisen skulle bli allt mer effektiv.

 Vi vet hur det gick. Långsamt förvandlades Eliasson till Sveriges Bagdad Bob framför bra ögon. Han beskrev en verklighet som ingen annan än han själv såg.

 Under tiden lekte brottsligheten katt och råtta med svensk polis, Man sprängde polishus, kastade sten och attackerade blåljuspersonal. Skjutningarna ökade. Allting skenade.

 I en sådan tid krävs det en dedikerad, handlingskraftig och kompetent person som kan polisen inifrån och ut, som har medarbetarnas respekt och öra. Eliasson har inte haft något alls av det.

 Förnuftet reste sig från sitt pass och sin väntan och segrade till sist.

Eliasson själv verkar dock inte ha fattat nånting.

Till Aftonbladet säger han ” Jag hade gärna fortsatt”.

Bagdad Bob har talat.

Karln har noll självinsikt.

Men han har mäktiga vänner. Så givetvis har han ett nytt toppjobb att gå till, MSB. 

 En stilla men ilsken undran: Hur är det möjligt för en man som visat sig vara så fullständigt inkapabel till allting på i stort sett alla poster han varit på, att han slussas runt bland välbetalda toppjobb? Hur är det möjligt?

Den stanken hoppas jag ni aldrig glömmer när ni går till valurnorna i september.

 Så det är väl bara för stackars förnuftet att sätta sig och vänta igen…