Blogg

Hur är det möjligt för en man som visat sig vara så fullständigt inkapabel till allting på i stort sett alla poster han varit på, att slussas runt bland välbetalda toppjobb?

Ibland segrar förnuftet. Det brukar ta lite tid men förnuftet är som en maffiamedlem med långt minne.

Förnuftet kan vänta. Förnuftet kan sitta på med ryggen mot en tall och iskallt vänta ut allt och alla. Förnuftet föds i folkliga led och gror som gryningsrök i folks hjärtan.

 Dan Eliasson har en historia av fiaskon i stora organisationer. Hans tid på Försäkringskassan var ett misslyckande av monumentala dimensioner.

Men han har  mäktiga vänner den gode Eliasson. Han har sparkats snett uppåt. Så funderar den politiska makten, den är en segelbild av hur verkligheten är för oss andra dödliga. Om vi gör något fel sparkas vi ut och ner. Eliasson går från toppjobb till toppjobb. Trots fiaskon.

Det är för jävligt rent ut sagt.

 När han plötsligt dök upp i polisuniform var egentligen ingen förvånad. Sedan dess har han stått i teve med jämna mellanrum och surrat om att ”nu vänder det”, ”nu vänder det”, ”nu vänder det.”

 Brottsligheten skulle gå ner. Uppklarningsprocenten skulle öka. Polisen skulle bli allt mer effektiv.

 Vi vet hur det gick. Långsamt förvandlades Eliasson till Sveriges Bagdad Bob framför bra ögon. Han beskrev en verklighet som ingen annan än han själv såg.

 Under tiden lekte brottsligheten katt och råtta med svensk polis, Man sprängde polishus, kastade sten och attackerade blåljuspersonal. Skjutningarna ökade. Allting skenade.

 I en sådan tid krävs det en dedikerad, handlingskraftig och kompetent person som kan polisen inifrån och ut, som har medarbetarnas respekt och öra. Eliasson har inte haft något alls av det.

 Förnuftet reste sig från sitt pass och sin väntan och segrade till sist.

Eliasson själv verkar dock inte ha fattat nånting.

 

Till Aftonbladet säger han ” Jag hade gärna fortsatt”.

Bagdad Bob har talat.

Karln har noll självinsikt.

Men han har mäktiga vänner. Så givetvis har han ett nytt toppjobb att gå till, MSB. 

 En stilla men ilsken undran: Hur är det möjligt för en man som visat sig vara så fullständigt inkapabel till allting på i stort sett alla poster han varit på, att han slussas runt bland välbetalda toppjobb? Hur är det möjligt?

Den stanken hoppas jag ni aldrig glömmer när ni går till valurnorna i september.

 Så det är väl bara för stackars förnuftet att sätta sig och vänta igen…

 

Mest lästa inläggen

Det är aldrig de rika som får sina bilar brända

När detta skrivs sitter jag på ett tåg till Göteborg. På SRP1 i morse hörde...

Medmänniskor Och Motmänniskor

Detta med att dömda mördare flyr när de ska ut och pissa i skogen under sin...

Vad är det för fel på folk?

Vad är det för fel på folk? Varför tycks så många ha sina huvuden uppkörda ...

Kärlek & Uppror (Försoningen).

Första gången jag var på Löttorp på Öland var 2013. Då var jag en rätt bety...

Blogg

Hellre en knytnäve i förebyggande syfte än ett handhjärta när allt är försent

Jag såg siluetterna av brandbilarna och polisbilarna, hörde sirenerna, minns att det tjöt och skrek om däcken när bilarna tog den skarpa kurvan vid hotellet intill Humlegården. 

De vita långa gardinerna fladdrade till.

Sedan kom nyheterna på telefonen.

En lastbil och Drottninggatan var den de enda orden som ekvationen behövde.

 

Nu hade Stockholm och Sverige drabbats av det som vi läst och sett så mycket om runt om i världen och Europa.

 

Låt oss dröja vid detta en kort stund. Så långt har det alltså gått i vår kollektiva medvetenhet att vi faktiskt mentalt och känslomässigt förberett oss på att människor i vårt eget land iskallt, utstuderat och noga övertänkt väljer att sätta sig i en lastbil och mörda människor. 

 

Där är vi. Det är denna verklighet vi har att göra med. Det är detta Sverige vi har att förhålla oss till.

 

Enligt åklagaren ville Akilov straffa Sverige och han planerade dådet i flera månader. 

 

Låt oss alltså slå fast att dådet på Drottninggatan i april 2017 INTE var utfört av en galning eller missbrukare eller något sådant. Det har redan visat sig att Akilov hade kontakt med IS och att han drevs av ett politiskt och religiöst färgat hat mot det Sverige som vi lärt oss älska och högakta, nämligen ett fritt, öppet och tolerant samhälle.

 

Detta är hans egna ord. Han ville straffa Sverige. Och för att verkligen göra det stal han en lastbil och körde ihjäl fem personer, bland annat en elvaårig flicka. 

Detta var inget vansinnesdåd. 

 

Ibland skrivs och sägs det att den här typen av brutalitet är ”omöjlig att förstå”.

Det är skitsnack. Det är att ljuga.

 

Sorgen som föräldrarna till den lilla flickan känner kan vara omöjlig att förstå. Skräcken, minnesbilderna, de andra anhörigas rädsla, deras panik, deras ilska, deras hat, deras sorg kan också vara omöjlig att förstå.

 

Vilket dock inte hindrar oss från att verkligen försöka förstå och känna deras sorg. Deras sorg är också vår sorg. Deras död är vår död. Deras förlust är vår förlust. Det kunde varit min dotter, min mamma, min bror eller syster.

 

Men kom inte och säg att Akilovs motiv är ”omöjligt att förstå.” Han redogör för dem. Han planerad och han skrev på chattforum om dem. Han hade en plan och han satte den i verket.

 

Det finns i Dantes Den Gudomliga Komedin olika kretsar i helvetet. Jag vet i vilken av dem jag tror Akilov hamnar i. 

 

Nu ska det alltså juridiskt och rättsligt slås fast OM det var ett terrordåd eller ”bara” massmord.

 

I min bok är detta både ett terrordåd och ett massmord. Lås in den här mannen för all framtid. Det är den enda rimliga.

 

Sverige var som land snabbt enade i handhjärtan, blomsterhav på polisbilar och solidaritet. Det var vackert och mäktigt. Nu hoppas jag, när det nu blivit klart att han gjorde som han gjorde för att han hatade det här landet, faktiskt också kan forma det där stora blågula handhjärtat till en knuten näve av kärleksfull beslutsamhet.

 

Det räcker inte med blommor och nallebjörnar.

Vi måste stå upp som nation och intensivt jaga och hitta alla dem som likt Akilov drivs av detta hat mot Sverige.

Vi måste göra det. Inte för att vi är kallhamrade stenhjärtan som hatar främlingar utan för att ingen enda av oss vill se oskyldiga barn bli slaktade på våra gator av terrorister.

Kan vi enas om det?

Kan vi enas om att det finns en tid för handhjärtan och en tid för barmhärtig men konsekvent beslutsamhet? En tid för handling?

De döda på Drottninggatan kräver det av oss.

Och alla vi andra som helst inte vill bli utsatta för den här typen av brutalitet.

 

För mig är det obegripligt att polis-professorer kan luta sig tillbaka och muttra om att detta kommer hända igen. Om vi vet allt detta, borde vi också kunna göra något åt det. Jaga och hitta dem som gömmer sig. Jaga och hitta dem som skulle kunna fyllas av detta hat och utföra en sådan här attack.

 

Detta hat måste bekämpas med både kärlek och handling. Beslutsamhet. Konkreta åtgärder. Alla stenar måste vändas för att förhindra detta från att hända igen. För om eller när det händer igen, vad gör vi då? Samlar nya blommor? Begraver vår syster? Begraver din son eller dotter? Jag lovar dig att du hellre hade sett en knytnäve av beslutsamhet i förebyggande syfte än ett handhjärta när allt är försent.

 

 

 

Mest omtyckta inläggen

Jag vet inte vad det säger om Sverige men...

Jag vet inte vad det säger om Sverige (men det låter inte särskilt bra) att...

Tack EU för flygplanen.

Lite i skuggan av de stora frågorna har den om EU skramlat lite tyst här oc...

Om skjutningarna

Över 40 döda i skjutningar i Sverige 2017.Sverige skiljer ut sig som ett av...

"Hej. Vi är svenska regeringen."

"Hej. Vi är svenska regeringen. Vi avskyr Ryssland. Vi avskyr Israel. Vi av...

Blogg

En ambassadör för Sverige är död.

Jag bodde i utanför Florens i Toscana 2002. Jag satt mest på en takterass och beundrade bergen som ramade i min lilla kurort. 

 Jag skrev två böcker på den där terassen. Resten av tiden drack jag bubbligt vitt vin och funderade på om jag hade blivit gammal.

 Ibland, inte ofta men ibland, fick jag hemlängtan. 

 Det jag saknade var något rätt diffust, språket ibland, det lätta regnet en vårdag.

De gångerna tog jag bilen till IKEA. Där kunde man köpa knäckebröd och köttbullar och le lite åt allt det där fåniga svenska som det tar några månader utomlands för att man ska haja betydelsen av.

 Ibland får vi för oss att Sverige ligger i mitten av allting. Men Sverige är en blindtarm i världens kropp. Vi är ett appendix i världen. Ett vackert, sagolikt och ibland briljant appendix men ett appendix likafullt.

 Vi hade välfärden en gång. Vi fegade ut under kriget. Vi har ABBA, ishockey och Zlatan.

 Ingen av dessa kommer i närheten av att vara lika stora ambassadörer för Sverige som Ikea och Ingvar Kamprad. 

 På gott och ont.

 Tänk om någon hade sagt: ” Ja, vi gör så här. Vi öppnar en slags butik långt utanför city och i den butiken möblerar vi fina miljöer, som ett dockhus, och så säljer vi möblerna i de där scenerierna men vi säljer bara plankorna till borden, sängarna, bokhyllorna. Sedan  skickar vi med en ritning och ett gäng spikar och skruvar i en plastpåse och så får folk snickra ihop sina grejer själva. Det låter väl som en utmärkt affärside´?”

Galenskap? Genialtet?

Ständigt två syskon.

 Ikea gjorde ett värdigt hem folkligt. Ikea gjorde det möjligt för människor med låga inkomster att skaffa ny soffa då och då, att byta säng, att köpa en ny dubbelsäng åt barnen när de växte ur sin gamla.

 ”Helvetet är en tisdag på Ikea” sjunger Ulf Lundell och många är väl de par som bråkat och skrikit sig igenom något av varuhusen. Jag är inte en av dem. 

 Jag vet inte vad det är, men jag har alltid trivts väldigt bra på Ikea. Det är något med det vansinniga i att köpa plankor och spikar och sedan be till Gud att igen spik fattas. (Som en vän brukar säga: ”Ikea har alltid rätt.”).

 Få svenskar, om ens någon, har haft lika stort inflytande på synen på Sverige ute i världen som Ingvar Kamprad. Hans livsverk lever vidare över hela världen. 

 När författaren August Strindberg dog ställde bokaffärens ut hans böcker i skyltfönstren. 

 Idag räcker det med att ställa sig vid vilket fönster som helst och blicka ut över vilket bostadskvarter som helst i hela Sverige för att se lampor från Ikea lysa i hundratusentals fönster.

 Ett sådant livsverk snackar man inte bort.

 

Mest kommenterade inläggen

Krigarhjärta & Kärlek

Jag läste i min andaktsbok om att livet är en resa. Oavbruten resa. En resa...

En befrielse är allas vår gråt i midsommartid

Regn över taken. Väskor på hjul över stenarna nere på gatan. Vi är sju våni...

Ohederligt, Eksvärd.

Jag har läst mycket värdelös dynga i mitt liv. Detta är bland det mest fien...

Jag har nyheter för er, kära partiledare.

Man kan höra alla band mellan folk och elit rassla i mörkret. Tunga kedjor ...