Blogg

Fansen är fotbollens bespottade underklass.

Jag har varit mer än lovligt packad i samband med fotbollsmatcher. Följer man Örgryte IS är det kanske inte så konstigt att man vill dränka sina sorger med jämna mellanrum… 

 Spriten var länge en krycka mitt liv. I samband med fester (och fotboll är en fest) så var jag den som drack mest. Jag har skrålat med i många sånger på många frusna betongläktare. Jag har suttit på supporterbussar och på pubar och jag har svurit över avslagen folköl på Gamla Ullevi. 

 Jag har suttit med vänner framför teve och druckit sprit och jag har slagit sönder väggen inne på Italienska Föreningen i Göteborg under något av de tusen mästerskapen när mitt älskade Italien åkte ut på straffar under 90-talet…

 Jag blev nykter 2005. Året efter, 2006 , vann Italien VM och jag fick bada i Poseidon med de andra galningarna. Jag ser det som ett tecken…

 Jag utvecklade sjukdomen alkoholism. Det betyder, helt kort, att jag gick från att vara en svår, blyg ung man i hörnet till att bli en modig, ung man som rev varenda hörn han kom åt. 

 Spriten blev en nyckel till hela världen. Första gången jag drack var det som att ha stämt träff med Gandalf och få hemligheten till varför vi är på den här jorden. Det var som att förstå Gud. Så jag drack. Jag flyttade in i hemligheten. Jag hade fem år magiskt roliga år med spriten, fem tröstlösa år och rundande av det hela med fem helvetiska år, innan jag lyckades bli nykter och fick se hela mitt liv vända uppåt med en himlastormande kraft och fart.

 På Aftonbladets debattsida läser jag nu hur Stockholms-klubbarna slår sig för bröstet och säger sig slå ett slag mot fyllan i samband med allsvenska matcher. 

 Det är dubbelmoralen jag vänder mig emot här. Det är graderingen av fyllorna. Är det skillnad på om alkoholen kommer in i kroppen via avslagen starkbärs i de lägre prisklasserna eller om den kommer in via fin whisky i tjocka glas till kaffet? Är det alltid fansen som sitter på syltorna längs Götgatan som det handlar om? Är det skillnad på att vara packad någonstans i klacken på ena kortsidan än att vackla runt i en VIP-loge? Varför är det alltid fansen som målas ut som problemet?

 ”Nu måste vi stoppa fyllan på läktarna” ekar det i debattartikeln. I Sverige är vi dåliga på att se sammanhang. Varför är det just fyllan på läktarna som ska stoppas? 

 Jo, för att det är fotbollens underklass, supportrarna som står på läktarna. Du skulle aldrig få läsa en debattartikel där rubriken: ”Nu måste vi stoppa smygsupandet bland företagarna inne på Vip-logen.” Eller ”Dags att ta krafttag mot supandet bland kostymerna i styrelsen”.

 Alltid, alltid, alltid är det fansen som ska skärpa till sig.

 Supandet är det här landets sakrament. Jag avskyr drängfyllan i samband med fotbollen. Men jag har även suttit i en del dyra loger i mina dagar och jag har sett lika många direktörer kräkas på kostymbyxorna som jag har sett ungdomar i matchtröjor göra det.

 Alkoholen är vår tids största gissel. Men eftersom den är legal så genomströmmar den hela samhället. Alla samhällsklasser är lika drabbade. Alkoholism är en solidarisk sjukdom. Den slår lika genom alla samhällslager. Så när stockholmsklubbarna, säkert med den bästa välvilja, vill komma till bukt med spriten på arenorna, så gör man det klassiska misstaget att helt blunda för ett sorts supande och enbart koncentrera sig på ett annat.

 Det är alltid fansen, alltid fotbollens fotfolk, som får klä skott i media. Det är alltid de längst ner, alltid de som utgör själva kärnan i en fotbollsklubb, som får höra att de är källor till kaos och förvirring. Så enkelt är det inte. Det är dags att återupprätta den stolta, vanliga supporterns heder. Ja, det sups bland fansen. Men det sups överallt, från hög till låg, i alla sektioner i samhället sups det. När får vi läsa en debattartikel som på allvar går till angrepp emot direktörerna och deras supande jämnt och ständigt? 

För egen del föredrar jag också nyktra fans. Både de som tar bussen eller tunnelbanan till matcherna, och de som tar taxi eller tjänstebil.

 

 
 

 

 

Mest lästa inläggen

Tankar en valdag

Valdag. Låg sol över Stockholm. En lätt bris som går i träden som börjat...

Hyckleriet.

Med idealism och övertygelse följer ett stort ansvar. Om du är en välavl...

Det är aldrig de rika som får sina bilar brända

När detta skrivs sitter jag på ett tåg till Göteborg. På SRP1 i morse hö...

Medmänniskor Och Motmänniskor

Detta med att dömda mördare flyr när de ska ut och pissa i skogen under ...