Blogg

Helvetets nedersta krets för de som rånar gamla damer.

Mitt i alla rädslor och i allt som vi är rädda ska drabba oss finns vardagsbrotten. Rånen och inbrotten, fortkörningar och ringa misshandel utanför Stadshotellet halv tre en fredagsnatt…

 

Ett särskilt utmärkande vedervärdigt vardagsbrottet är när flera personer ger sig på äldre personer och rånar dem. Som när Birgit, 95, rånades på 15.000 kronor av flera stycken mitt i centrala Stockholm. 

 

Här har vi alltså vuxna människor som ger sig på skröpliga gamla tanter och tömmer deras bankkonton. 

 

Ett sorts Hades, en helvetets vidrigaste glänta i den förbannad djungel som är vardagsbrotten i Sverige 2017.

 

Jag vet inte om ni läst Dante och hans bok Den Gudomliga Komedin. Det är ett av världslitteraturens vackraste och hemskaste böcker. De av er som läst Dan Browns något enklare spänningsroman Inferno har fått en hastig bild av den handlar om.

 

Dante har skapat sitt eget helvete av olika kretsar i vilka han placerat människor som begått diverse brott och vidrigheter i den riktiga världen.

 

Jag kan bara hoppas att även rånarligornas eget helvete innehåller de där kretsarna. För i den allra lägsta av dessa kretsar bör man placera de människorna som är så förbannat lumpna och fega att de ger sig på 95-åriga gamla damer.

 

Nu fångades ligan på övervakningskamera och polisen har publicerat de där bilderna så förhoppningsvis åker de här typerna fast.

 

Jag känner faktiskt en kille som begick en del rån som ung. Han har sonat sina brott för länge sedan och är nu den mest laglydige person jag känner. Jag frågar honom om det verkligen inte finns någon tjuvheder. Han svarar att han aldrig i sin allra mest mörka misär skulle komma på tanken att sno stålar av en 95-årig gammal dam.

 

Helvetet har reserverat en särskild och hisnade otäck plats för de här typerna.

 

Mest lästa inläggen

Tack EU för flygplanen.

Lite i skuggan av de stora frågorna har den om EU skramlat lite tyst här oc...

Om skjutningarna

Över 40 döda i skjutningar i Sverige 2017.Sverige skiljer ut sig som ett av...

"Hej. Vi är svenska regeringen."

"Hej. Vi är svenska regeringen. Vi avskyr Ryssland. Vi avskyr Israel. Vi av...

Krigarhjärta & Kärlek

Jag läste i min andaktsbok om att livet är en resa. Oavbruten resa. En resa...

Blogg

Kejsaren är naknare än någonsin.

I den berömda sagan är kejsaren naken. Han inser det inte själv men alla som ser honom inser att kejsaren inte har några kläder, att den värdiga hållningen faller ganska platt eftersom han inte ens har kalsongerna på sig. 

För att den sagan ska bryta igenom  också i vår samtid gäller det att rikta om sökljuset på publiken, dvs oss, vi som står nedanför det mediala, kulturella och politiska podiet. För om vi binder för varandras ögon eller av andra anledningar vägrar att se kejsaren i all sin litenhet, i all sin futtighet, intrasslad i alla sina lögner, om vi inte ser kejsaren som den nakna fjant han är, då betyder den där sagan ingenting längre.

 Jag tror människor i allmänhet blivit bättre på att genomskåda maktens löjliga attribut. VI har blivit bra på att inte bara se kejsaren som naken utan också berätta för honom att vi ser.

 Jag tänker på den där sagan när jag läser en krönika där en av känd krönikör vill slå ett slag för medmänsklighet. En person som i tio års tid satt sin största ära  i att håna, förlöjliga och förminska alla dem som inte är som honom själv. En person som är beredd att göra vad som helst för att sparka neråt. En person som älskar hånet, som har elakheten som ett gift i sitt blod.

 En person som betett sig så illa att han skulle blivit reglerad om han gått i skolan, men som nu istället hyllas och lyfts fram som ett föredöme. En person om gjort mobbning till affärside´och som nu gör allt han kan för att framstå som human, medmänsklig och tolerant.

 Det är svidande obehaglig läsning. Det borde också vara obehaglig läsning för alla dem som blundat (alltså inte själva blivit utsatta för hans mobbning) .

Främst för att skribenten i fråga egentligen är en duktig stilist, en makalöst begåvad berättare. Han har slösat bort sin talang på att bete sig ett äckel mot alla dem han kunnat bete sig som ett äckel emot.

 Nu ska han predika medmänsklighet och tolerans för alla som orkar lyssna. 

Ni får tro på det om ni vill. 

Själv kan jag bara iskallt konstatera att en mer naken kejsare sällan dansat fram på något podium någonstans. 

Gå inte på det, kort sagt.

 
 

Mest omtyckta inläggen

En befrielse är allas vår gråt i midsommartid

Regn över taken. Väskor på hjul över stenarna nere på gatan. Vi är sju våni...

Ohederligt, Eksvärd.

Jag har läst mycket värdelös dynga i mitt liv. Detta är bland det mest fien...

Jag har nyheter för er, kära partiledare.

Man kan höra alla band mellan folk och elit rassla i mörkret. Tunga kedjor ...

Nationaldag-En dag för försoning

Det finns för få dagar för försoning. De flesta dagar handlar om kamp, om a...

Blogg

Den kärleken kan ingen rädsla slå hål på.

Som ett slags sorgligt sorl är mitt liv just nu.

Jag står en bit vid sidan av allt som sker och ser på.

Jag har byggt en mur mellan mig och allt som sker.

Det är min mur. Jag skyller inte ifrån mig på någon annan. Det är ingen annans fel att den står där. Den står där den står.

Det kom ingen riktig gryning idag. Morgonen kom med ett mörker som högst motvilligt lämnade plats för en grådaskig, vindstilla dag där löven på något sätt ändå virvlat till marken.

Jag går på automatik. Kärleken till kina barn är det som håller mig uppe.

Samma dag som det meddelas att Stockholm enligt SÄPO mottagit ett terrordåd ser jag pansarvagnar med soldater på vägarna på Södermalm. Soldater står på flaket och blänger argt ner på oss bakom sina solglasögon. Pansarbilen stannar vid rött vid Skanstull. Det är egentligen bara det, att den stannar för rött, som försäkrar mig om att det är en övning, Aurora, och inte på riktigt.

 Men det kunde ju ha varit på riktigt. Rykten rör sig snabbt så här års. Man ska undvika tunnelbanan säger dem. Oklart vilka som säger det för polisen säger att vi stockholmare inte ska oroa oss. Men vi gör ju det. Vi gör det ändå...

Jag tar en promenad till barnens skola, tänker fruktansvärda tankar om hur oerhört enkelt det vore för en terrorist att ta sig in på en skola. Jag slår undan den skräcken och sätter mig på en bänk intill gungorna.

Mina barn kommer sprintade mot mig på skolgården som två solstrålar, två pilar, två välsignelser. Jag kramar dem hårt och länge och vi går och fikar i närheten, sitter nära varandra och samtalar lågt om dagen som gått, om middagsplanerna, om kvällen och vecka som kommer.

Livet helt enkelt. Som vi vill leva i kärlek och trygghet och omtanke och solidaritet men där rädslan hotar oss i grunden. 

 Jag trodde jag hade svar på den där rädslan. Som jag minns det hade mina föräldrar alltid svar på våra frågor. Eller är det något jag bara vill minnas?

 På kvällen sedan ligger jag nära barnen och lär mig andas i deras rytm. Just där och då är de trygga. Jag älskar dem och den kärleken kan ingen rädsla slå hål på.

 
 

Mest kommenterade inläggen

En kvarts miljon anledningar att skämmas

Att en kvarts miljon äldre riskerar att hamna i fattigdom borde tvinga alla...

Nutidsmänniskans obehagliga arrogans

Jag börjar bli innerligt trött på människors arrogans. Nu snackar jag om al...

Bye, Bye Offerkofta

Under de här åren som jag varit förpassad från de stora mediala sammanhange...

Drömmen om sommaren är bättre än sommaren själv

Ulf Lundell ville ju döpa uppföljaren till skivan "Kär & Galen" till "Mella...