DN dribblar med sanningen.
I dagens DN skriver kulturchef B. Wiman om den våg av unga människor som väljer att blir katoliker.
Spännande tänker jag.
Tills jag kommer en bit ner i texten.
Där skriver han: " Kanske kunde man kalla det för ett slags light-radikalisering? I vilket fall känns mönstret igen från rekryteringen till radikal islam."
Alltså.
Alla vi som dras till, eller låter oss upptas av, den katolska kyrkan är enligt Wiman att likställa med de unga muslimer som kan tänka sig att resa till Syrien och Irak och skära halsen av småbarn, bränna folk i burar och våldta småflickor.
Nej, det är inte samma mönster som får folk att söka sig till den katolska kyrkan och som söker sig till den fundamentala islamismen. Det är inte ens ett mönster som påminner om varandra. Det är två fullständiga motpoler.
Svensk medias perversa iver att blanda ihop korten, att klumpa ihop all tro på det här sättet, att konsekvent vägra att lära sig det allra mest grundläggande i kristen tro, är både djupt anti-intellektuell och i förlängningen en fara för demokratin.
Hur är det ens möjligt att en av landets mest ansedda redaktörer på en av landets mest ansedda tidningar kommer undan med att likställa unga katolska sökande med de som lockas av den militanta islamismens fundamentalism? Har man, herr Wiman, inte missat hela poängen då?
När jag arbetade i den där skrapan som Wiman och de andra sitter och trycker i slogs jag gång på gång av två saker när det handlade mon kristen tro. Journalisters fruktansvärda okunskap och deras värdesättande av denna okunskap.
De satte en ära i att de inte brydde sig och inte kunde något om kristen tro eftersom de ansåg att kristen tro var något förlegat, något unket, något vi vädrat ut i vårt land.
Så vi håller det enkelt. Jag tror på en Gud som skickade sin ende son till en familj på flykt. Han kom till oss som ett litet barn. Jag tror på en förlåtande och tolerant Gud. Och jag vägrar faktiskt att acceptera att DN jämställer mitt närmande till den katolska kyrkan med radikaliserad islamism.
Någon ordning och någon form av värdighet har man faktiskt rätt att kräva också av Dagens Nyheter.
Höll också på att sätta morgonkaffet i halsen när jag läste texten i morse. Att jämföra katolicismen med radikaliserade IS-anhängare känns aningen magstarkt.