Är Elisabeth Massi Fritzs vrede också din?

Antingen är jurist Elisabeth Massi Fritz galen, eller så är svenskt rättsväsende det.

Idag beslutade åkare Markus Hankkio att återkalla sin överklagan gällande det uppmärksammade Fittja-fallet där flera män frikändes i Södertörns Tingsrätt för grov våldtäkt och medhjälp till grov våldtäkt.

Beslutet kommer efter att man gått igenom gärningsmännens telefoner. Ingenting hittades där.

 De friade domarna väckte ett ramaskri i vintras. Den våldtagna kvinnan är både narkoman och socialt utsatt och den folkliga vreden efter beslutet att fria männen var stark. Även polisutredningen fick skarp kritik efter att många enkla misstag begåtts. Man fick känslan av att ingen riktigt tog den här kvinnan på allvar. Hon var ju knakare.

 En som verkligen blev förbannad och idiotförklarade i stort sett hela det svenska rättsväsendet är målsägandens advokat, Elisabeth Massi Fritz. Hon kallade den första domen, den i vintras, för ” en skam för vårt rättsväsende.”

Många tog hennes vrede och gjorde den till sin. Jag har aldrig hört en jurist vara så upprörd någon gång tidigare.

Hennes vrede efter den tidiga domen går inte att snacka bort. Som en respekterad jurist tog hon en stor risk när hon blev så där heligt förbannad över frikännandena.

Hon talade om att våldtäkten var en av de värsta hon någonsin sett och att offret hon företrädde kände sig djupt sviken.

 Männen i fråga har hela tiden hävdat att de är oskyldiga till våldtäkt eftersom de hävdar att de haft sex i utbyte mot narkotika. 

 Så här sade Fritz efter det att de tre männen friades i den första instansen:  ”Det är en av de värsta gruppvåldtäkterna jag upplevt under mina 26 år som advokat".

 Svenskt rättsväsende har varit under hårt tryck under rätt lång tid. Det har handlat om en nämndeman som förespråkat sharia-lagar i domstolar, det har handlat om en man  som misstänktes för att ha våldtagit en ung flicka, skyllt på att han sovit under akten och dessutom blivit given ett högt skadestånd. 

Det har handlat om frikännande av de båda bröderna i Kevin-fallet, det har handlat om andra män som suttit inne oskyldiga och där media drivit deras sak, och det har handlat om det här fallet där en redan utsatt kvinna, en socialt förbisedd narkoman, blivit behandlad med en gäspning i både polisundersökningar och i domstolar. Det har också handlat om grova och upprepade våldtäkter i Malmö där polisen verkar ha stått handfallen, det har handlat om sexuellt ofredande på festivaler, en polischef som varit hatad av den egna kåren, och helt nya typer av brottslighet som väldigt få ens vågat diskutera.

 Det är nog ingen överdrift att säga att svenskt rättsväsende och den allmänt uppfattningen går en aning i otakt just nu.

 Kanske är allt det här priset för en rättstat? Jag vet inte. Jag blir mest uppgiven…

 Jag kan inte mer om rättsväsendet än någon annan. Men jag litar på advokat Massi Fritz när hon på sin yrkesheder säger att gruppvåldtäkten i Fittja är den värsta hon sett under sina 26 år som advokat. Varför skulle hon säga det om inte ens trodde att det var en våldtäkt? Varför skulle hon använda sådana starka ord om hon, med unik inblick i fallet, inte ansåg att det hela inte gått rätt till?

 Kanske var det så att kvinnan sade ja till något i utbyte mot narkotika? Kanske gick allt överstyr? Kanske misshandlade de henne sexuellt och kommer nu undan med det eftersom hon möjligen gav ett erkännande till något av det hon utsattes för i utbyte mot knark?

 Alldeles oavsett allting så vittnar det här fallet, och många andra, om två saker.

Folket har en uppfattning om brott och straff.

Svenskt rättsväsende har en annan.

 Det vittnar också om en annan sak.

Vi har slutat se varandra som medmänniskor i det här landet. Det finns människor som behandlas sämre än hundar och om det inte är en stor jävla skam så vet jag inte vad som är det.