Vi har inte könsapartheid i Sverige!! (Säg nej till könsuppdelad idrott i skolan).

Svensk jämställdhet är ingenting som kommit gratis.

Vi har kvinnorörelsen på sjuttiotalet att tacka för väldigt mycket. Som troende kristen kan jag ibland bli förtvivlad över hur liten roll andligheten, eller Gud då, får spela i samhället. Men den sekulära, västerländska demokratin har också burit med sig mycket gott. Dit hör synen på kvinnan som jämställd. Dit hör samhällets strävan att låta barn och ungdomar få välja själva hur stor roll deras tro (eller icke-tro) ska få spela.

Det ÄR en kulturell sanning att Sverige kommit långt i detta. Man behöver inte åka längre än till Italien för att upptäcka en väldig skillnad i hur man ser på jämställdhet och även om jag älskar Italien har Sverige kommit bra mycket längre.

 Att sedan den välmående medelklass-feminismen (vars högkvarter verkar vara Södertörns Högskola) fullständigt barrikaderat sig bakom absurditeter och fixerat sig vid könsneutrala toaletter, svenska bolagsstyrelser och rosa dockor till pojkar i förskolan, är en helt annan sak. Låt inte den dårskapen skymma sikten för vad vårt land faktiskt åstadkommit när det gäller jämställdhet. En viktig aspekt i detta är att männen, fäder och bröder runt om i Sverige, också har bidragit till att ta sitt ansvar för att vårt land är ett av världens mest jämställda länder i världen. Jag är stolt över det. Men det är ingenting som kommit gratis och det är inte så att det vi uppnått för alltid kommer förbli om vi inte fortsätter strida för det.

Tänk er den här scenen: En svensk manlig präst i en vanlig svensk pingstkyrka får en ide´. Han vill att hans döttrar inte ska ha gymnastik med pojkarna i klassen. Han skriver arga debattartiklar om detta. Han hänvisar till Gud, Bibeln och flickornas utsatthet. 

 Hur tror ni reaktionerna skulle bli?

 Han skulle bli fullständigt tillintetgjord av alla.

 Tänk er nu en annan scen: Nyanlända kvinnor och män, mödrar och fäder kräver att deras döttrar inte ska ha gymnastik med pojkarna…Hur blir reaktionerna nu? Nu sitter den progressiva kvinnorörelsen plötsligt på två stolar och överväger på riktigt att stödja detta. Samhället blir undfallande. Skolinspektionen har redan godkänt detta för en muslimsk friskola...

 Det är ju fullständigt obegripligt. 

Nej, det handlar inte om religiös yttrandefrihet... De berörda får särskilja på sina pojkar och flickor så mycket de vill (även om jag ber till Gud att flickorna gör revolt på alla möjliga sätt) när de är hemma.

Men skolan ska inte sanktionera den här dårskapen.

 Skolan ska vara en förberedande träningsplan inför det riktiga livet som vuxen i samhället. Och så här fungerar det i Sverige: Vi har inte könsapartheid här. Pojkar och flickor har gymnastik ihop, de badar ihop, de pluggar ihop, de leker ihop. Vi har inte delat upp samhället mellan pojke och flicka. Hur svårt ska det vara att begripa?

 Ett samhälle som ger efter för den här typen av krav är ett fegt och bakåtsträvande samhälle. Det borde inte vara tillåtet för någon skola någonstans i Sverige att köra med könsapartheid och dela upp pojkar och flickor i idrott, eller i något annat ämne heller. Det är inte så en fri, jämställd, västerländsk demokrati fungerar.

 Sverige är ett tolerant samhälle där man får älska vem man vill, där man får leka med vem man vill och det bör också vara ett samhälle där religösa dogmer inte får styra och där vi vägrar att sexualisera BARN (därför bör även sjal förbjudas i skolorna) och alltså borde det vara en självklarhet att pojkar och flickor har idrott ihop…

Detta kan vara det mest självklara jag skrivit...

Ibland undrar jag vem som drog ur korken ur det här landet…