Ingen möts i Sverige 2016.
Officiellt är Sverige ett mångkulturellt och blandat samhälle. Det är så vi vill framställa oss själva. Vi älskar bilden av uppblandad framgång. Solidarisk framgång är det här landets allra största myt.
När min farsa kom till Sverige från Italien på sextiotalet var Sverige en relativt isolerad ö. Från Grekland, Ungern och Italien och Latinamerika kom det människor som tillsammans med finnar, svenskar och andra byggde det här landets välstånd. Dessa människor tog plats i fabrikerna och bodde i baracker. Pengarna de tjänade stannade i Sverige. De blev en del av Sverige och de flesta stannade också kvar här, också sedan den tid de egentligen skulle ha stannat tagit slut.
Många mötte kärleken här (som min pappa) och blev med tiden en väsentlig del av det här landet. Tack vare alla dessa människor kunde Sverige bli ett av världens mest moderna länder. De byggde Sverige.
De som kom hit levde alltså inte på någon annans byggde. De tog inte del av välfärdsstatens frukter. De planterade egna träd. De bidrog till samhället och därför blev de också en del av samhället. Ingen av de här människorna byggde egna enklaver i förorterna.
De öppnade upp Sverige för världen. De kunde väcka våra frusna, statiska drömmar.
De berikade vårt land på så väldigt många olika sätt.
De förblev italienare, greker, finnar och chilenare, men de blev också svenskar. De kunde sucka tungt åt vädret, åt maten, åt ketchup på pasta, åt slutna svenskar, (men jubla åt kvinnornas skönhet) och de kunde längta tillbaka till Toscanas rullande kullar, till maten, fotbollen, middagarna, samvaron och sakna sina familjer. Men de erkände sig som en del av detta land. På gott och ont.
Mångkultur är ett annat ord för möte. För att ett möte ska bli av krävs det att två personer går mot varandra. I Sverige går ingen varandra till mötes längre. Vi går åt olika håll. De som skriker om att mångkultur är det bästa som hänt går åt ett håll, medan de som kommer hit går åt ett annat håll, åt det håll där människor från deras hemländer redan samlats. Där bildar de egna samhällen. Tusen mil därifrån, i medelklassens ghetton i innerstaden, sitter sedan den politiskt korrekta eliten på sina telefonledningar av förljugen tolerans och säger sig värna om människor och ett tillstånd de aldrig kommer i närheten av.
Ingen möts i Sverige 2016. Vi sitter på varsin kant och pekar finger åt de andra. Vi vet bäst. Vi umgås med andra som också vet bäst. De rika har sin värld, de fattiga har sin. De rika säger sig veta vad som är bäst för de fattiga och de fattiga har börjat ge de rika långfingret i allt högre utsträckning. De rika skräddarsydde sin uppfattning om vem som är god och vem som är ond för flera år sedan. Plötsligt är fienden en annan. Men för de rika vinner alltid teorin. För eliten är fienden alltid en vit, heterosexuell, kristen medelålders man och om denne (särskilt om den är just en vit, heterosexuell medelålders man) försöker problematisera eller nyansera bilden blir man stämplad som rasist eller värre. Det kan låta som något enkelt att skaka av sig. Men det där är lögner som kletar fast. De kan ruinera dig yrkesmässigt. Du och dina barn kan få lida för all framtid för att eliten ljuger ihop en historia om något som är dig fullständigt främmande, nämligen att klassa vissa människor som mindre värda än andra. Den skammen kommer de jävlarna få stå till svars för en vacker dag.
Så köp inte lögnen om Sverige som ett suveränt mångkulturellt land där allting blandas, där alla har samma chans. Det finns tusen olika sorters Sverige och just nu är det ingen av de sorterna som möts någonstans.
Vad är mångkultur? Journalister, kultureliten, politiker och kändisar bor i svenska områden och ropar att de vill ha flera invandrare. I andra områden bor det mest invandrare. Många svenskar har tvingats flytta utomlands på grund av att de inte fått jobb i Sverige. Till slut kommer vi ha en den strukturen att de enda svenskarna som finns i Sverige jobbar som journalister, politiker och inom kulturen och bor i egna områden. De, enda svenskarna styr över invandrare som bor i egna områden.. Jag tycker redan nu att Stockholm känns som gamla Sydafrika och Israel och Gaza.
En journalist ville resa en staty över Reinfeldt på grund av att han hade tagit i så många invandrare. Jag skrev till journalist en och frågade om han inte tyckte det var konstigt att inte Reinfeldt själv vill bo i ett invandrartätt område. Svaret var vem vill bo i ett sämre område. ??? Journalister vill ha hit invandrare men inte bo tillsammans med dem???