Lotten är alltid klasslös.

Jag minns en dag i mellanstadiet när vi ungar skulle få lära oss lite om vad som på den tiden betecknades som ” det svenska klassamhället”. Vi fick dra lott framme i katedern. På lapparna vi drog stod det antingen ett stort U eller ett stort I. U-land eller I-land. För den som fick U väntade russin till lunch, för den som drog I väntade pannbiff med stekt potatis. Gissa vilken lapp jag drog? 

Japp. U så klart…

 Jag fick sitta längst bak i klassrummet, bakom en skärm, medan I-barnen fick undervisning, fika och uppmuntran från lärarna. Det var en bisarr tillställning. Men jag minns den än idag. Och hur många mer normala lektioner genomled jag inte som jag glömde samma kväll?

 Ingen snackar om klassamhället längre. Inte ens vänstern gör det. De har blivit välbetald över medelklass själva, flyttat in i privilegierade bostadsområden, och har därmed kapat alla band till de människor de en gång sade sig företräda. Detta har givetvis människor från arbetarklassen märkt. Så de går i en annan riktning och hela den gamla arbetarrörelsen blir helt och hållet förvirrade. 

Samtidigt… Klyftorna ökar i Sverige. De rika blir rikare, de privilegierade blir allt mer privilegierade och övriga får kriga sig i helt andra verkligheter. Grejen nu är att de välbesuttna ofta är vänster men väldigt sällan kommer i kontakt med den praktiska versionen av klassamhället. Vänstern har svikit de fattiga så de fattiga gör revolt och går åt ett annat håll. Det är som det ska vara. Den som sviker de svagas förtroende men fortsätter att hävda att han är den svages företrädare är den ultimata förrädaren.

 I morse kunde vi höra på nyheterna att folkhälsan är hårt klassbunden. Ju bättre utbildning du har ju bättre mår du, och ju längre lever du. Arbetarklassen dör i förtid, som arbetarklassen gjort i alla tider. 

I dag kunde vi också höra om förslaget att lotten ska avgöra vilka barn som får gå på de populära skolorna. Den första känslan som drabbade mig var ”Nja, detta verkar ju helt galet”. Ungefär som Jan Björklund verkar ha reagerat som rasade mot förslaget innan det ens var lagt…

Men en halv minut senare kom just tanken på den där märkliga dagen då vi lottade in i en U-värld och en I-värld… Är det inte klassisk, gammal hederlig rättvisa att alla på riktigt ska ha samma chans? Skulle det inte kännas bättre att få avslag på en ansökan till mina barns skola om platsen istället gick till en pojke eller en flicka som utan lottens hjälp aldrig någonsin skulle ha en möjlighet att ens komma i närheten av en sådan där skola? Mina barns U-lott kanske kan ge en kille chansen att få leva ett värdigt och viktigt liv. Mina egna barn går i vanlig kommunal skola baserad på att skolan ligger nära där jag bor. Verklig solidaritet handlar om att den som har avstår för att den som inte har kanske ska få. Det är jämlikhet. Det är verklig och grundläggande solidaritet.