Opinionsblogg

När blir ett liv, ett liv?

Min son föddes och dog en tidig morgon i maj 2006. Han blev 22 veckor gammal.

Han hette Dante. Han var lik mig, hade min näsa.

Han levde när han föddes men han dog kort efter födseln. 

Dante hade kämpat i tio dagar men han överlevde inte. Han dog. Men han levde ett kort tag.

Han levde faktiskt ända sedan jag fick veta att han existerade. Det är så jag ser på det.

Det finns inget brott på livslinjen. Han blev till när han blev till.

 Han föddes och dog på ett sjukhus i Finland. Vi transporterade honom i en kylväska hem till Sverige. Vi ville begrava honom. För oss var Dante vår son. 

Jag minns när jag bar ner honom i den lilla kistan i hyreshuset vi bodde i då. Hissen var trasig och jag minns att jag tänkte: ”Bara jag inte tappar honom, bara jag inte tappar honom.”

Det regnade ute. Ett varmt, strilande regn. Begravningsbyrån hade rullat fram en bil och gjort i ordning så fint, med kuddar, en nalle och svart sammet. Jag minns hur rörd jag blev över att de tog min son på allvar. Jag minns att jag kramade kvinnan från byrån. Jag minns att hon talade om Dante som en människa.

 Vi begravde honom i ett litet kapell. Hans aska ströddes i en minneslund. Jag rörde mig som en skugga genom världen sommaren 2006.

 Jag trodde aldrig att jag skulle läka efter det. Men jag läkte. Gud är god och skoningslös. Han låter oss inte komma undan.

 Ett halvår senare föddes vår dotter i vecka 17. Hon var redan död när hon kom ut. Hon krystades ut i en plåtburk som det stod ”Tillhör Landstinget” på. 

 Det var i oktober 2006 och det finns nog ingenting som tjuter värre i ens hjärta än en mardröm som upprepar sig.

 Jag har bara vaga minnen av den där kvällen. Jag minns en sjukhussal, en ledstånd. Jag minns att vi låg bara några rum ifrån där andra kvinnor födde levande barn. Jag minns att sköterskor sprang fram och tillbaka i träskor.

 Jag minns den lilla balkongen som jag gick ut och grät på. Det stod några enklare möbler där. Jag slog sönder dem. 

 Jag ville inte hålla henne. Dante hade varit liten men fullt begriplig. Hans syster var väldigt liten. Men hon fanns. Jag grät på ett sätt som jag aldrig gråtit, varken förr eller senare.

Så jag gick in och tog mitt ansvar. Jag höll henne i min hand. Jag är oändligt tacksam över att jag gjorde det.

 Vi begravde henne också. Hon blev inte så många veckor gamla men drömmarna och hoppet hon väckt lever fortfarande inuti mig. 

Hon blev en liten människa för mig.

 Allt detta har präglat mig på fler sätt än jag kan förstå. Jag kan med visst fog påstå att jag är en annan människa efter allt detta.

 Säkert är det allt detta som påverkar mig när jag läser att det enligt Göran Ewelöf, ordförande i Socialstyrelses rättsliga råd, är olagligt att INTE döda ett foster som lever efter en abort.

 En överläkare som sett att ett foster levt efter abort försökte rädda livet på det. Det är alltså direkt olagligt. Barnet föddes i vecka 22. Samma vecka som min son Dante föddes.

 Socialstyrelsen menar att man ska döda barnet (som kallas foster för att göra det enklare) innan man tar bort det. Man kan göra det genom att föra in en vass spets med gift.

 Aborter i vecka 22 är extremt ovanliga. Jag skriver inte den här texten för att debattera aborträtten.

Kanske borde det inte vara tillåtet att döda och ta bort barn som nått den tjugoandra veckan?

 Får man ställa den frågan utan att bli jagad nerför varenda medel bygata?

 Jag står upp för svensk aborttätt. Men alla rättigheter har gränser och OM det är så att medicinen och vetenskapen faktiskt ser att foster som nått vecka 22 kan räddas till livet, är det då verkligen rimligt att man kan abortera dem?

 Många tycker säkert jag överhuvudtaget inte borde skriva en sådan här text. Det är därför jag gör det. För att berätta om de två barn jag fick men som inte klarade sig. Mina barn var inga sena missfall. Mina barn var inga foster eller livmoderinnehåll.

 Mina barn var min son och min dotter. Jag höll dem i mina händer. Jag kände Dante kallna i min famn. Jag kystte hans panna. Jag skyddade honom när jag satt ihopkrupen under ett bord och skrek. Jag ville skrika liv i honom.

Jag höll hans syster i min hand. Det förändrade mig i grunden och jag kan inte ljuga eller blunda för det jag var med om 2006.

När blir ett liv, ett liv?

 

 

Kommentarer

#1 - wigwag

Ett liv, blir ett liv, först när livet börjat sträva efter, har ambitionen, kämpar, och har en rimlig chans, till överlevnad och vidare liv allt efter livets fulla potential. Din son, Marcus, kände sin potential och kämpade allt han kunde. Din son var ett liv. Din dotter däremot....hon kämpa nog inte så mycket, kände inte av sitt livs fulla potential. Din dotters liv blev aldrig något liv. Så tänker jag.

edit: Förlåt för fria funderingar kring detta och om nåt upplevs stötande. Och tack för denna fantastiskt vackra text i all din smärta Marcus.

#2 - Bosse

Ledsen och höra att du måste gått igenom sådana saker i ditt liv. Barnen ska inte dö före föräldrarna. 2006 måste ha varit ett satans år för dig? Jag har själv en dotter på 12 år som har svår cancer och vi vet inte hur det slutar. Inte roligt att behöva tänka och planera för sånt.
Tack för ditt inlägg.

#3 - Il Capitano

Lever du så kan du dö.
Det enda riktigt säkra med livet är att vi a-l-l-a ska dö.

Men alltså Birro... detta har du redan skrivit om x antal gånger.
Man kan tycka att det finns annat som har hänt i världen som DU borde tycka till om men tydligen inte. Varför inte det undrar jag? Inga fördömande ord mot den fega usling som hade ihjäl en kvinna? Å när det dessutom var en icke muslimsk kvinna som mördades, så hade du ju nu chansen att visa vem du egentligen är. Fast det gjorde du ju förstås i och för sig.
Har åsiktsmaskinen Birro verkligen i-n-g-e-n åsikt om händelserna i Charlottesville?
Ingen liten kritisk synpunkt överhuvudtaget om de svenska högerextrema terroristerna med nassen Daniel Friberg i spetsen som deltog?
Mycket svagt av dig, det här duger inte alls för en skribent.
Se till att skaffa lite ryggrad i ditt liv så kanske jag återkommer... om några år.

#4 - Bosse

Du Il Capitano är inte frisk! Du är mentalt handikappad. Jag kan kommentera Charlottesville. Där var det fler vänsteridioter än högerextrema. Angående muslimska kvinnor som dödas så är det nog dom muslimska männen som sköter om detta. Dom brukar kasta ned dom från balkonger o.s.v. Och du din oförskämda typ har säkert inga barn som du kan sörja. Det låter i alla fall så på ditt avskyvärda inlägg.Saknar totalt empati i din lilla hjärna.Jag kan inte tänka mig att någon kvinna med fullt förstånd skulle vilja komma i närheten av dig. Du är ett vrak på den yttersta vänsterkanten. Sen vet du sen tidigare att jag är SD -sympatisör, islamofob och rasist. Så det behöver du inte upprepa.

#5 - Anne

Tack! Att du än en gång modigt höjer din röst för dem som ingen röst har. Tack att du står kvar trots allt i de iskalla debattklimatet.
Vi är många som står bakom dig - om än lite för tysta ibland.

#6 - Il Capitano

#4 - Bo.
Tack för din diagnos och ditt rassejidder.
Å du. Om jag har en volvo, några barn och en fru så har du i-n-g-e-t med det att göra.
Puss och kram.


#7 - Anonym

Marcus visar oss sin vackra själ.
Helt obegripligt att man kan hata en sådan
fin människa. Ni piskar er själva varje gång
ni säger nedlåtande saker om andra.

#8 - weasel

@Il capitano :
Jag har noterat att du har skrivit hundratals kommentarer på den här bloggen.
Jag har även noterat att du inte en enda gång i dessa hundratals kommentarerna har skrivit ett enda ord om nedmonteringen av LSS och försäkringskassans besparingar på funktionsnedsatta.
Detta kan förstås bara tolkas som att du tycker att det är helt i sin ordning att funktionsnedsatta nekas den assistans som gör att deras vardag kan fungera.
Du är, kort sagt, en väldigt, väldigt ond människa som likt nazisterna föraktar de funktionsnedsatta.

#9 - wigwag

Ett tillägg. Som jag uppfattat den nu aktuella debatten så är det nya, som alla kanske inte uppfattat, att så sena aborter som i v.21 ofta drar ut på tiden och kan ibland pågå i flera dagar. Dvs att man ibland aborterar foster som i juridisk mening hunnit bli barn och som läkarna därför har skyldighet att försöka rädda till livet. Rättsliga rådet menar då att fostret måste ges en kaliumspruta innan v.22 inträder så att barnet som föds fram på naturlig väg är dödfött. Läkarna menar dock att det vore oetiskt eftersom det skulle innebära en ytterligare belastning för den havande som är läkarnas enda prioritet i dessa fall.

Jag tycker att om vi nu ska ha den här absurda fyrkantiga uppdelningen av foster/barn v21/22 så borde sprutan ges i alla fall där risken för en i tid utdragen abort föreligger.

#10 - Il Capitano

# 8 - weasel
Intressant inlägg. Du har lite rätt men mest fel.
Hade du verkligen uppskattat att jag ska tycka till om precis allt som Birro skriver? Nä tack svarar jag själv iallafall.
Att du kallar mig "ond" visar på att å du har uppenbara problem med verkligheten. Funktionshinder är något jag möter v-a-r-e-n-d-a dag, så där fick du tji.
Sverige är ett av dom bästa länderna för människor med funktionshinder.
Självklart finns det enstaka exempel på motsatsen men beslut går alltid att överklaga, vi lever ju trots allt inte i någon SkenDemokrati...
Besparingar för de funktionshindrade var dessutom mer populärt under förra regeringen.

Jag har valt att ha synpunkter när gossen birro delat sd's människosyn, å den tycker jag personligen inte om. Jag tycker synd om alla som tror att birro röstar på kd. kd? allvarligt!? haha!
Hans FB dräller av sd-drägg. Han gillar att göra inlägg/tummen upp hos ett antal aktiva kommunala sd:are. Kolla själv.
Å på tal om det.
Nazist är jag i-n-t-e, fråga Bosse han'vet' allt. Enligt honom är jag en kommunist, visserligen inte rätt det heller...

Birro hade chansen att tycka till om Charlottesville och att svenska nazister deltog aktivt i kravallerna men icke... han saknar verkligen ryggrad.
Marcus gillar att klaga men saknar lösningar, precis som ett litet gnälligt barn.

Å idag maler Birro på, som vanligt, med hans gamla vanliga förakt.
Marcus har bränt sina broar hos mig. Jag har fått nog av samma eviga klagosång.
Ha det gott ni som ids slösa er tid på Birros ingenting. Tack för mig.
...å Heja Sverige!

#11 - Tobias Lindkvist

I Sverige förekommer inga aborter alls i vecka 22, då detta är olagligt. Gränsen går vid 21 veckor och 6 dagar. Däremot händer det i vissa fall, vid sena aborter, att fostret stöts ut först i vecka 22. Men då har abortprocessen dragit igång redan i vecka 21.

#12 - THERESA

Hej, jag är Theresa Williams Efter att ha varit i relation till Anderson i åratal, bröt han upp med mig, gjorde jag allt för att få tillbaka honom, men allt var förgäves, jag ville ha honom tillbaka så mycket på grund av den kärlek jag har för honom, Jag bad honom med allt, jag gjorde löften men han vägrade. Jag förklarade mitt problem för min vän och hon föreslog att jag hellre skulle kontakta en stavningskastare som kunde hjälpa mig att ställa en stavning för att få tillbaka honom men jag är den typ som aldrig trodde att jag hade stavat, jag hade inget annat val än att prova det, jag Mailade stavningskanalen och han sa till mig att det inte var något problem att allt kommer att vara bra innan tre dagar, att min ex kommer tillbaka till mig innan tre dagar, kastade han stavningen och förvånansvärt den andra dagen, det var runt 4 pm. Min ex ringde mig, jag var så förvånad, jag svarade samtalet och allt han sa var att han var så ledsen för allt som hände att han ville att jag skulle återvända till honom, att han älskar mig så mycket. Jag var så glad och gick till honom som var hur vi började leva tillsammans lyckligt igen. Sedan dess har jag lovat att någon jag vet som har ett förhållande problem, skulle jag vara till hjälp för en sådan person genom att hänvisa honom eller henne till den enda verkliga och kraftfulla stavningsgivaren som hjälpt mig med mitt eget problem. Email: drogunduspellcaster@gmail.com du kan maila honom om du behöver hjälp i ditt förhållande eller något annat fall.

1) Kärleksspell
2) Lost Love Spells
3) Skilsmässa Spells
4) Äktenskapsstavar
5) bindande stavning
6) Breakup Spells
7) Förvisa en tidigare älskare
8.) Du vill vara befordrad på ditt kontor / Lotteri stavning
9) vill tillfredsställa din älskare
Kontakta den här stora mannen om du har något problem för en bestående lösning
Genom drogunduspellcaster@gmail.com

#13 - Chrille

Il Capicock: "Jag har fått nog av samma eviga klagosång.
Ha det gott ni som ids slösa er tid på Birros ingenting. " - uppenbarligen mycket snack och liten verkstad med tanke på de hundratals inlägg du skriver på denna blogg. Hade du verkligen varit en man av ditt ord så hade du dragit åt helvete för längesen.

Kommentera