Låt ditt hjärta aldrig bli härdat!
Det dröjde inte ens 90 minuter in på det nya året innan världen fick skåda ännu ett fruktansvärt terrordåd, denna gång i Istanbul i Turkiet. En religiöst övertygad man gick in och öppnade eld med sin Kalashnikov och slaktade ett fyrtiotal fullständigt oskyldiga människor.
Kanske ryckte du på axlarna åt detta barbari. Kanske noterade du det endast som ännu en flash på din mobil. Kanske tog nyårsdagens bakfylla över. Kanske stod du i kön till den lokala pizzerian när du läste om hur det nya året döptes i blod.
Det är begripligt. Ibland blir mörkret för mörkt. Ibland blir verkligheten helt enkelt för barbarisk för att vi ska kunna ta in den.
Men verkligheten måste tas in! Vi måste lära oss att känna sympati med offren, med de anhöriga, med de mördades föräldrar, barn, kusiner, vänner, älskare.
Vi MÅSTE fortsätta bli berörda. Vi måste fortsätta bli förbannade. Vi måste fortsätta agera. Vi måste våga sätta likhetstecken mellan vår tids grymmaste hot och den religiösa bakgrund som bildar dess relief.
Vi får helt enkelt inte låta terrorn bli en blodröd vardag, något vi noterar med en gäspning innan vi ägnar oss åt att skicka mejl på arbetstid eller vad det nu är vi än gör med våra liv... Vi har ett ansvar. Låt oss våga se den något större bilden. Det är inte en nattklubb i Turkiet terrorn primärt är ute efter. De är ute efter dig och det liv du lever. De är ute efter dina barn. De vill utplåna dina barn. Om du någonsin tvekar om det är jag tyvärr tvungen att påminna dig om lastbilen, glasskön och terrorn i Nice...
Vi måste låta våra hjärtan bli berörda av allt som sker. Vi måste räkna alla döda. Vi måste fortsätta bli förfärade.
För när vi börjar vänja oss vid att det finns religiöst övertygade människor som är beredda att dö för att utplåna oss och våra barn har vi verkligen förlorat det allra viktigaste kriget.
Det om våra hjärtan.
Därför vägrar jag bli härdad. Därför fortsätter jag att skriva om detta. Därför kommer jag alltid bemöta de relativister som envist hävdar att alla dessa mord inte har med religion att göra. Därför fortsätter jag att försöka sätta det som sker i ett större sammanhang. Därför fortsätter jag att desperat kräva kyrkoledares och politikers, kändisars och opinionsbildares tydliga, konsekventa och fullständiga avståndstagande och fördömande om det som sker. Det är alldeles för tyst. Alldeles för många har svalt PK-elitens lögner om att man är rasist och islamofob om man vågar adressera barbariet.
Allt för många har varit alldeles för tysta.
Vi har ett ansvar mot oss själva och våra barn. Att stå upp för allt det som terrorn vill utrota hos oss. Demokrati, jämlikhet, frihet och solidaritet med de utsatta. Det är DETTA som terrorn vill utplåna och de vill utplåna det genom att mörda oss och våra barn.
Håll hjärtat i kupade händer. Var inte naiva eller dumdristiga.
Men bli för allt i världen inte härdade!
Vi MÅSTE låta oss bli berörda.
Välkommen till min blogg där jag skriver om högst personliga tankar, sådant som jag hållit inne hela livet, sådant som fått mig ligga gråtandes i sängen under hela dagar. Jag är trött på att hata mig själv, jag är trött på att se människor hata sig själv. Alla kämpar med något, vikt, självförtroende, självkänsla, ångest, kärlek m.m. Jag kommer prata om alla punkter, dela med mig om mina åsikter, känslor och värderingar. Vi måste börja våga leva!