Läge att bli arg först nu, Hakenius?
Idag tycker Johan Hakenius i Expressen att det är dags att bli förbannade över den islamitiska terrorn. Det är bra att han vaknar och blir förbannad. Det krävdes drygt tjugotalet mördade unga flickor och män för att HAN skulle vakna. Han blev inte förbannad efter att IS halshuggit folk på en strand? Blev han inte arg över de oskyldiga som brändes levande i burar? Var var han när barn spetsades på pålar? Var han inte arg när Paris drabbades? Suckade han inte ens tungt när Bryssel drabbades? När en elvaårig flicka mördades på Drottninggatan i Stockholm, var han inte det minsta arg då? När en religiöst övertygad man tog sikte på barn i en glasskö, blev han inte arg då? När en annan man körde in och mördade människor i en julmarknad i Tyskland, hur reagerade han då?
Några av oss vaknade redan 2013 och skrev om denna terror på exakt samma sätt som Hakenius gör i dagens tidning.
Några av oss förlorade inte bara anställning och försörjning, utan blev förföljda, motarbetade, förtalade, hotade och fullständigt stigmatiserad av den mediala elit som nu plötsligt anser att det är läge att bli förbannade.
Detta är egentligen bara ett uttryck för den fruktansvärda feghet som kännetecknar svensk offentlighet. Nu vågar de etablerad namnen tycka att terrorn är värd sin ilska men när de såg vad som hände de som gick före höll de käften och skakade stumt på sina fega huvuden.
I sak har han givetvis rätt. Det är verkligen läge att bli förbannade. Vi ska inte tappa vår kärlek och solidaritet. Vi ska fortsätta vara medmänniskor med stora hjärtan. Men terrorn bör skaka oss i grunden och den grunden innehåller både ilska, beslutsamhet och mod.
Men vaart var du Hakenius när vi andra skrev om detta och fick betala priset för det? Varför vaknar du först nu?
Jag kan ändå en dag som denna, trots att jag sitter där jag sitter, pank, skuldsatt och jobbsökande, känna en viss stolthet över att jag jag var förbannad tidigt, att jag såg hotet och tog det på allvar, att jag faktiskt försökte adressera barbariet också när ingen annan gjorde det.
Människor minns. Ni som läser dessa rader kommer ihåg vad det var som hände. Ni var också förbannade långt tidigare.
Det stillar mitt hjärta när det stormar, larmar och skriker efter upprättelse.
Och ilskan är en energi som när den kombineras med kärlek, eftertanke, beslutsamhet och mod kan göra vårt samhälle till en bättre plats för våra barn.
Hakenius har aldrig gullat med islamister likt många vänsterfolk. Att HAN blir förbannad gör ingen skillnad eftersom HAN inte är politiker och därmed inte fattar några beslut.