Den nya manligheten.

Vad är egentligen värderingar, ideal och moral?

I vårt land har vi länge strävat efter att göra oss med alla former av vedertagna sanningar. Det som är sant för mig är inte sant för dig och tvärtom.

Om man driver den tesen tillräckligt hårt och tillräckligt länge uppstår det till slut en slags mörk tystnad mellan människor i ett samhälle.

Vi kan sitta vid våra skärmar och briljera med vår sanning utan att egentligen möta någon annans sanning. 

 Men i fysiska möten mellan människor ställs allt det där på ända. Möten styrs inte av dina egna föreställningar. Varje möte rymmer spänningar och intryck som det inte går att värja sig emot.

 Värderingar och ideal är viktiga eftersom de styr hur vi behandlar våra medmänniskor. Om vi inte har värderingar kan vi behandla vem som helst hur som helst. Men orkar vi anstränga oss för att se oss själva i andra så blir det bra mycket svårare att bete sig ovärdigt eller trampa över gränsen.

 Varje människa har en helig gräns. När den passeras utan att båda är med på det, är det ett övergrepp. Men om vi inte talar om den där gränsen försvinner den till slut. Därför måste vi uppfostra våra barn att de är heliga i sig själva. Deras gräns är ett elektriskt kraftcentrum som ingen äger rätten att överträda.

 Att många män ägnat sig åt trakasserier och övergrepp är en stor skam för manligheten. I inga andra sammanhang går jag med på kollektiv skuldbeläggning. Det är sådant som arga ytterkants-människor ägnar sig åt. Men låt oss lägga undan all prestige och faktiskt acceptera att vi män har, om inte en kollektiv förskyllan (det är överlägset flest män som INTE tar sig den här typen av friheter) så i alla fall ett kollektivt ansvar för att definiera manligheten bortom detta, för oss själva, och för våra söner.

 Jag blir allt mer övertygad om att vi måste omdefiniera manligheten.

Vi behöver skapa en ny slags manlighet, en medmänsklig, kaxig, stolt och vacker manlighet, men utan de här förbannade apliknande dragen man ser överallt.

Vi behöver sluta supa så förbannat, sluta skrika som brunstiga schimpanser när vi går på fotboll, sluta skriva elaka saker på nätet (det gäller för övrigt även kvinnliga vänsterpartister) vi behöver bjuda in andligheten i våra liv, börja läsa tjocka romaner om kärlek, börja lyssna på klassisk musik, börja be, gå i skogen, samtala med den vi älskar, vi behöver lära oss att det där sotigt svarta som vi tror är unikt och skrämdes bara för oss, också är sotigt och skrämmande för alla andra också.

 Vi är inte ensamma. Vi är detta tillsammans. Vi KAN omvandla oss själva till goda fäder, stolta, snygga och manliga män, utan att passera någon annans heliga gräns.

Den nya manligheten sätter en ära i att se sig själv i andra och vet att man blir lyckligare om man själv behandlar andra med respekt.

Om vi hjälps åt att sjösätta den här nya ordningen kommer vi inte lägre längta efter att degradera oss.