Kejsaren är naknare än någonsin.
I den berömda sagan är kejsaren naken. Han inser det inte själv men alla som ser honom inser att kejsaren inte har några kläder, att den värdiga hållningen faller ganska platt eftersom han inte ens har kalsongerna på sig.
För att den sagan ska bryta igenom också i vår samtid gäller det att rikta om sökljuset på publiken, dvs oss, vi som står nedanför det mediala, kulturella och politiska podiet. För om vi binder för varandras ögon eller av andra anledningar vägrar att se kejsaren i all sin litenhet, i all sin futtighet, intrasslad i alla sina lögner, om vi inte ser kejsaren som den nakna fjant han är, då betyder den där sagan ingenting längre.
Jag tror människor i allmänhet blivit bättre på att genomskåda maktens löjliga attribut. VI har blivit bra på att inte bara se kejsaren som naken utan också berätta för honom att vi ser.
Jag tänker på den där sagan när jag läser en krönika där en av känd krönikör vill slå ett slag för medmänsklighet. En person som i tio års tid satt sin största ära i att håna, förlöjliga och förminska alla dem som inte är som honom själv. En person som är beredd att göra vad som helst för att sparka neråt. En person som älskar hånet, som har elakheten som ett gift i sitt blod.
En person som betett sig så illa att han skulle blivit reglerad om han gått i skolan, men som nu istället hyllas och lyfts fram som ett föredöme. En person om gjort mobbning till affärside´och som nu gör allt han kan för att framstå som human, medmänsklig och tolerant.
Det är svidande obehaglig läsning. Det borde också vara obehaglig läsning för alla dem som blundat (alltså inte själva blivit utsatta för hans mobbning) .
Främst för att skribenten i fråga egentligen är en duktig stilist, en makalöst begåvad berättare. Han har slösat bort sin talang på att bete sig ett äckel mot alla dem han kunnat bete sig som ett äckel emot.
Nu ska han predika medmänsklighet och tolerans för alla som orkar lyssna.
Ni får tro på det om ni vill.
Själv kan jag bara iskallt konstatera att en mer naken kejsare sällan dansat fram på något podium någonstans.
Gå inte på det, kort sagt.
Om du ska döma honom i den utsträckningen, utan att ens nämna att han använt den talang han inte "slösat bort" till att skriva flera böcker och otaliga krönikor som hyllats för annat än hån och gift, så bör du vara tillräckligt hederlig och rakryggad för att kunna skriva hans namn utan omsvep.
Och rikta gärna ditt sökljus mot en hel del nyansskillnader och rena motsatser mellan det han motsätter sig i krönikan och det du kritiserar honom för.