Opinionsblogg

Christer Pettersson är värd sin upprättelse.

Jag tyckte mycket om Christer Pettersson.

Han bröt ny mark som en slags knarkarnas Britney Spears under ett nittiotal som mot slutet av sin era plockade fram sina egna mediala freaks via Robinson och allt och alla som följde på öppnandet av den dammluckan…

Han var verklighets-stjärna innan såporna kom...

Christer Pettersson briljerade varje gång som gangstern som kunde citera Bibeln och som läste lusen av programledare, journalister, åklagare och tyckare. Han stod hög som ett torn i direktsänd teve och vi stirrade fascinerat rakt ner i djupet av ett folkhem vars kolsvarta vråldjup vi då inte ens kunde ana vidden av…

 Christer Pettersson blev en slags folkhemsrebell, en ursinnig, oberäknelig och sylvass utanför-varelse, en person som kanske nästan mördade Olof Palme. 

Men han friades.

Han är den ende som har papper på att han INTE sköt Palme.

 Jag tyckte om honom eftersom han var som ett öppet fönster rakt in i den mys-trevliga konformism som var svensk offentlighet under de där åren. Han stökade till det. Han svor och söp. Han grät och  reciterade poesi hos Robert Aschberg.

Vi behövde honom. Han behövde oss. Han var en skådespelare från verkligheten (han hade för övrigt gått Kalle Flygares Teaterskola) och media erbjöd honom en scen. Han ställde sig mer än gärna på den där scenen.

 Jag grät när han dog 2004.

 Jag vet inte varför. Han var säkert en rätt obehaglig människa. Men han behandlades som ett djur av media. Han blev frikänd men blev ändå aldrig riktigt fri. Han jagades av journalister, fotografer, demoner och skit och han ramlade och dog utanför Karolinska en höstdag 2004. Jag bodde i Italien då och tog emot hans dödsbud med sorg, som när en vän man tyckte mycket om men inte kunde göra något för till sist går bort i en sjukdom han injicierat i sig själv.

 Nu har Uppdrag granskning och SVT för tusende gången öppnat hans fall igen. Det tycks som om polisen lovat uteliggare och fyllon stålar för att vittna emot Christer Pettersson. Trycket på Palmeutredningen att den skulle komma till ett beslut var så starkt under den här tiden.

För oss som följde rapporteringen under mitten av nittiotalet är detta ingen nyhet. Christer Pettersson sade det själv i flera av de omtalade direktsändningarna som han (mot betalning) medverkade i under de här åren.

Jag minns särskilt ett program han var med i där han sade det rakt ut:

  • Polisen har sagt det till vittnena. Om du vittnar emot Christer kan du köpa inte bara kåken du bor i utan hela området kåken ligger i…

Men vem lyssnar på en knarkare? Vem bryr sig om en ligist som super och slåss och sitter på parkbänkar om dagarna? 

 När Christer Pettersson dog 2004 hörde ingen av sig i samband med begravningen. Ingen av hans anhöriga, ingen vän, inte en enda av alla em mediala hyenor som applåderade tittarsiffrorna och betalade ut pengar. Ingen av dem som ville profitera på hans historia och hans liv medan han levde.

Han dog ensam. Han begravdes ensam. 

 Han är värd sin upprättelse. 

 

 

Kommentarer

#1 - Lars

Vi måste lägga ner denna kultstatus som CP fått. Vi pratar om en människa med över 100 anmärkningar i belastningsregistret. Fullt av vidrigheter som kvinnomisshandlar, djurplågeri, dråp, rån, misshandel bla bla.
Vilken annan människa som helst med sådana meriter skulle folk spotta efter, men inte CP. För han var lite rolig när han var med i tv. Sjukt!

#2 - Sven Jönsson

Förstår inte denna omtanke om CP, som inte visade någon större omtanke om sina medmänniskor, mannen som stod i vägen för honom och som han därför högg ned med bajonetten, kvinnorna han misshandlade, personerna han rånade osv.

Svårt också att förstå denna beundran av hans kåkfararvisdom, några diktrader, som han kunde, några bibelcitat, som han slängde fram i TV. Media utnyttjade honom? Tja, han fick bra betalt av Aschberg, 300 000 sägs det, antagligen det dubbla i dagens penningvärde. Han lät sig utnyttjas av media för goda pengar.

Finns inget förmildrande hos denne dråpare. Inte så konstigt att ingen, varken släkting eller vän kom på hans begravning, och varför skulle representanter för media ha gjort det?

En märklig text Birro har skrivit. Man får hoppas att den enbart är skriven för att provocera?

#3 - Rolf

En fullständigt omdömeslös hyllning till text som dryper av missbruksromantik. Du är inte ens en halvtänkare Marcus - du är en fjärdedelsdito.

#4 - Conny Jansson Klinga

Vem vet. Om Chrille hade levt idag kanske han hade varit med i Let's Dance. :-D

#5 - Christine

Tack för din bloggpost. För oss som någon gång stött ihop med Christer Pettersson och som känt honom som person i första hand, och inte som utpekad mördare.. så känns det så sorgligt att han är ihågkommen som mördare och inte som person. Skrev precis en blogg om det när ämnet återigen är på tapeten. https://wordsbychristine.com/wp/var-christer-pettersson-skyldig/

#6 - Jan

Jag förstår Marcus inställning, vi var många i den åldersgrupp som både Peter och Marcus tillhör inom den alternativa ungdomsrörelse som fanns på 80-talet som inte såg Christer Pettersson som mördare, vi såg honom som en sorts folkemsrebell, vi såg honom som en form av tuffing som gick sina ena vägar, vi var mer övertygade om Polisspåret och såg igenom Ölvebros och Helins lögner i paneldebatterna mot dem i Norra magasinet.

Idag som 50 åring så ser jag tragiken bakom Christer Pettersson, jag blev oerhört illa berörd när han fick springa gatlopp från journalister, att han i det läget var våldsam förstår jag mycket mycket väl.

När jag var ung i skolan blev jag en gång så illa mobbad att jag fick springa från mina mobbare och blev jagad, jag blev i det läget våldsam och det blev jag i desperation för att skydda mig själv.

Det är knarket och alkoholen som gjort att Christer Pettersson blev som han blev, samt den hjärnskada han ådrog sig i en olycka.

En gång i Stockholm såg jag honom i en tunnelbanevagn och han stirrade på mig med svart galen blick, han trodde jag trodde att han var en mördare, jag hade velat sagt till honom att jag aldrig trott det., men på den tiden hade jag inte dagens syn på Christer Pettersson som ett offer för omständigheter som är svåra att ta sig ur.

Christer Pettersson är trots sin våldsamhet och brottsregister en människa och i de nyktra ögonblicken var han en mycket skärpt människa, jag har umgåtts med människor i den kalibern som Christer Pettersson som inte varit missbrukare och den största tragiken är att han blev missbrukare.

#7 - Anonym

"Jag grät när han dog 2004. " 😂

Kommentera