Mer upprättelse.
Den utmärkte Bengt Ohlsson (en av mina absoluta favoritskribenter och författare) skriver i DN idag söndag om det fega debattklimatet. Att alla är tysta, att alla löper med. Ingen löper emot...
Det är ju för att alla som en gång löpte emot fick sparken, blev hatade, förföljda, hotade, bortjagade.
Makten rensade ju bordet. Makten fick som den ville.
De stora plattforma är kliniskt rensade från alla som på allvar, och med bibehållen god stilistisk förmåga, kunde utgöra just sådana personer. Vi åkte ut med huvudet före. Det är som han skriver i sin text. Folk i kulturvärlden är livrädda att få lämna vuxenbordet och "förpassas det till den hörna dit Marcus Birro förpassades"
. Ni i den mediala eliten avskydde det vi skrev, ljög om oss, kallade oss rasister (det värsta man kan bli anklagad för) och så blundade den mediala makten så hår och länge det gick och hoppades att en sådan som jag inte skulle få rätt.
Och så fick jag det.
Nu sitter ni och viskar i er stora salar och allt ni hör är era egna ekon.
Och på andra plattformar, i andra delar av den den offentliga demokratin samlas vi som fortfarande anser att det är värt risken att gå emot strömmen.
Du är alltid välkommen hit, Ohlsson. Det är fritt från den högerpopulism du skriver om i din text. Det är även fritt från den förbannade ängslighet som kulturvärlden ruvar över som en glittrande, ond ring.
Men vi glömmer inte. Ingen av oss glömmer hur den mediala och kulturella eliten hamnade där den är idag.
Jag är trots allt väldigt glad att både Bengt Ohlsson i dagens DN och så artikeln i gårdagens SvD vågar se verkligheten och också vågar beskriva den som den faktiskt är.
Det blir tröttsamt när vi som drabbats ideligen måste tala i egen sak.
Tack för att ni gör det åt mig.
Jag är förvisso part i det så kallade målet... Men jag kan ändå tycka att jag är värd det...
Det är väl just högerpopulism, som karakteriserar många av dessa alternativa plattformar, eller har jag fel?