Stoppa hedersförtrycket.

När jag var tolv år älskade jag att spela fotboll och lyssna på ett helt nytt rockband som hette Imperiet. Jag älskade att läsa böcker, spela Drakar & Demoner och skrev berättelser om hur jag ville bli fotbollsproffs. 

När jag var tolv år stod barndomen i sin fulla blom. Jag levde som om varje sekund var både den första och den sista. 

Barndomen borde vara varje barns självklara rättighet. I andra länder, i andra kulturer är det inte så. 

I Sverige värnar vi främmande kulturer. Vi värnar och värnar och värnar tills vi slagit knut på oss själva.

Så här är läget: Vi har en tolvårig flicka. Vi kan kalla henne för Alicia. När hon är tolv år förs hon mot sin vilja ut ur landet, till ”det gamla landet” där hon våldtas av en man som dessutom är hennes kusin. Sedan tvingas hon (ett barn, hon är ett barn, glöm det aldrig, inte ens för en enda sekund) att gifta sig med den här mannen. Hon blir dessutom gravid. 

Vad har vi här? En våldtagen tolvåring flicka som blir gravid efter ett övergrepp. Ett vedervärdigt barnäktenskap. En historisk rest från en uråldrig och barbarisk tradition.

 En tolvårig flicka som fått hela sin barndom stulen, som fått sin barndom sönderslagen, som fått hela sin värdighet massakrerad.

Man skulle ju kunna tänka sig att ett förhållandevis utvecklat rättsväsende som det svenska skulle försöka se till att skydda den här flickan.

Så är dock inte fallet.

I Sverige har tassandes runt hedersvåldet antagit sinnessjuka proportioner. 

Göteborgs-Posten har uppmärksammat detta i en artikel.

 Så här säger Sara Mohammad som arbetar på riksorganisationen ”  Glöm aldrig Pela och Fadime” (en organisation som arbetar mot den här förbannade hedersrelaterade brottsligheten, detta förbannade hedersrelaterade våld, detta motbjudande och vedervärdiga kvinnoförtryck) ”–Det här är resultatet av identitetspolitiken i Sverige. Att det finns folk som ursäktar och har respekt för kulturer och religioner, även om det hamnar i konflikt med barns mänskliga rättigheter. Att strunta i dessa barn, det är verklig rasism, säger Sara Mohammad.”

Exakt så.

Notera en sak här. Vi är många som är upprörda. Men detta är Sara Mohammad. Hon vet verkligen vad hon snackar om.

I Sverige har vi framträdande feministiska förkämpar som håller käften om den här typen av kvinnoförtryck för att de är så rädda för att få ”rasistkortet” i ansiktet. Jag förstår den rädslan. Jag har själv varit med om att bli beskylld för både det ena och det anda när jag tagit alla dessa utsatta flickor i försvar.

I Sverige ursäktas den här typen av våld och förtryck. Det är en stor skam. Hade förövarna varit den klassiska teoretiska bilden av en förtryckare, dvs vit, medelålders, heterosexuell man så hade det ordnats med demonstrationer och manifestationer dagligen.

Men nu? Tystnad. Ljumma protester. Bortförklaringar.

Det är att svika dessa utsatta flickor om och om igen.

En feministisk kamp som vill ta sin kamp på allvar måste börja adressera det här barbariet.

Enligt en statlig undersökning från 2017 beräknas så många som 240.000 unga, främst unga flickor, leva under detta förbannade förtryck.

Det antalet skulle räcka för att bilda Sveriges fjärde största stad.

Så stort är det här problemet.

Juno Blom som är regeringens hedersexpert säger så här  i GP om den nya domen där barnet som Alicia födde inom detta vidriga barnäktenskap ska bo hos våldtäktsmannen:

-Hela min kropp skriker. Hela den här flickans liv har inte varit annat än svek från samhällets sida. En liten flicka har förts ut ur Sverige, gifts bort, våldtagits och blivit av med sina barn utan att myndigheter agerat. Och nu sätter man sista spiken i kistan genom att ta ifrån henne vårdnaden. Jag har nog aldrig sett ett ärende där så många fel begåtts.

När jag bodde i Norrköping träffade jag ofta Juno Blom på Sveriges Radio där hon medverkade och jag jobbade. Jag vet en del om det oerhörda engagemang hon har för de hedersutsatta ungdomarna. När hon blir så här förbannad bör vi inga lyssna på henne.

Främmande kultur har berikat det här landet. Min egen farsa kom hit i början av sextiotalet från Italien, ihop med jugoslaver, finnar och en massa andra. Det är inget snack om att andra människors sätt att leva berikat Sverige.

Men det är också sant att det finns kulturer och sätt att leva som är fullständigt förkastligt och vedervärdigt. Att 240.000 unga människor i Sverige lever under hedersrelaterat våld är ett fullständigt nederlag för alla som anser sig stå upp för VERKLIG jämställdhet och feminism.

Det är dags att ta Alicia och de andra flickorna på allvar och stoppa det här förtrycket.